Dorothea Maria Lösch, som gift Theslöf, var den första kvinnan i Sverige som fick grad av sjökapten. Dorothea Maria Lösch tog över och förde fartyget Armida i säkerhet efter att dess officerare dödats eller övergetts under slaget vid Svensksund den 9 juli 1790. För denna handling belönades hon av Gustav III med en fullmakt att vara kapten vid svenska flottan, något unik för en kvinna vid denna tid. Även om detta var en ceremoniell titel, var hon ändå den första kvinnan i en sådan position. Senare, 1799 dog hon i Stockholm, 69 år gammal.
Сentury: 1700-tal
1748 – Brännvinet
I många århundraden kom brännvinet att hävda sin ställning inom den folkliga läkekonsten. Genom tillsättning av örter, kryddor och extrakt fick det fungera som ett botemedel mot alla sorters sjukdomar. När Eva Ekeblad år 1748 kom på ett nytt sätt att tillverka alkohol, genom att använda potatis, vann hon stor respekt och fick långtgående betydelse för spritindustrin, framförallt i Norge.
Det första bruket av brännvin gjordes i det militära, då det torkade snabbare än någon annan vätska och var därför det bästa att använda för framställning av svartkrut. Detta gjordes genom att blanda kol, svavel och salpeter som stöttes till pulver för att sedan röras ihop med brännvin till en deg. Därefter fick det torka och slutligen pulveriseras.
År 1555 tillskrev Gustav Vasa försvararna av fästningen Viborg: “Synes oss ock rådeligt, att när man skulle till verke med fienderna, det man ville då beställa det, att vårt folk kunde bekomma några starka drycker, antingen brännevin, renskt vin, mjöd eller pryssning [preussiskt öl], så att var finge en god dryck, oppå det att de dess mera oförfärade vara måtte och lättsinniga till att gripa fienderna an med all makt […]”.
Tre år efter Gustavs död, år 1563, görs den första rekvisitionen av brännvin till armén. Reglementsenlig sup gavs därefter i århundraden till svenska soldater.
Bildkälla: Fotograf: Peter Häll samt konstnär Johan Henrik Scheffel.
1774 – Krutförvaringen
Kvinnliga uppfinnare var inte så vanliga under 1700-talet, men Maria Christina Bruhn var Sveriges första inom artilleriteknik. Bruhn uppfann karduser, det vill säga bättre konstruktion för krutladdningar till kanoner.
När hon den 2 mars 1774 framträdde i Kungliga Vetenskapsakademien för att presentera sin uppfinning gav provskjutningen ett hyggligt resultat, men karduserna hade tyvärr lämnat kvar orenheter i kanonen och stoppat till kanonröret.
Bruhn började förbättra sitt förslag genom att förse ena ändan av kardusen med ett tunt tygstycke, ett så kallad qvinettyg. Sådana fernissade karduser levererade hon på egen bekostnad till kadettkårens övningar fram till 1780, utan några missöden.
1783 – Sverige andra staten att erkänna USA
Den 3 april 1783 skrevs det första avtalet mellan USA och ett annat land, som inte var direkt involverat i det nordamerikanska frihetskriget – det krig mellan åren 1775–1783 genom vilket de brittiska kolonierna på den nordamerikanska kontinenten (utom Kanada) frigjorde sig och bildade USA.
Sverige blev därför det första neutrala landet, som erkände den unga amerikanska republiken. År 1783 var Benjamin Franklin USA:s ambassadör i Paris och den 28 september 1782 hade han av kongressen fått uppdraget att vara sändebud till kung Gustav III av Sverige. Eftersom att Franklin verkade i Paris fördes diskussionerna med den svenske ambassadören vid franska hovet, greve Gustaf Philip Creutz.
1737 – Gustav III:s medhjälpare Evert Taube
Evert Vilhelm Taube af Odenkat (1737–1799) var generallöjtnant, kammarherre, friherre och diplomat. Han var nära vän med Axel von Fersen den yngre. Efter att ha sårats lätt under ett fälttåg 1789 reste Taube till Aachen för att tillfriskna vid de varma svavelhaltiga hälsokällorna. Vid ankomst blev han varse om den pågående franska revolutionen som han rapporterade hem om till Gustav III, vilket ledde in honom på den diplomatiska banan. Tillsammans med Axel von Fersen blev Taube kungens medhjälpare till att försöka motverka revolutionen.
Bildkälla: Verk attribuerad till Jonas Forsslund.
1755 – Axel von Fersen och den franska revolutionen
Axel von Fersen den yngre (1755–1810) var en svensk greve, generallöjtnant, riksmarskalk, diplomat och en av rikets herrar. Han hade ett kärleksförhållande med den franska drottningen Marie-Antoinette som med en del avbrott kom att pågå till 1793. När den franska revolutionen hade brutit ut 1789 stod han det franska kungaparet nära. Han planerade och deltog i deras misslyckade flyktförsök i juni 1791. Fersen dödades senare under dramatiska omständigheter, på grund av falska rykten om att ha varit inblandad i den svenske kronprinsen Karl Augusts död 1810.
1761 – Flottans segeldukstillverkare Fabian Philip
År 1782 antogs det så kallade judereglementet, vilket innebar att judar endast fick bosätta sig i Stockholm, Göteborg och Norrköping. Några år tidigare hade en judisk man vid namn Fabian Philip (1761–1834) kommit till Sverige från Bützow och bosatt sig i Karlskrona där han var verksam som nipperhandlare, det vill säga säljare av smycken och andra dyrbara prydnadsföremål.
Men när judereglementet trädde i kraft hade Philip inte längre någon laglig rätt att stanna i Karlskrona och möjligheten för honom att fortsätta vara verksam som nipperhandlare i staden försvann. Men Philip lyckades hitta en väg runt judereglementet.
Under sina två år i staden hade Philip nämligen identifierat en nisch inom flottans militärindustriella komplex som flottan själv inte utvecklat – segeldukstillverkning. Samma år som judereglementet antogs erbjöd sig Philip att å flottans vägnar bygga en segelduksfabrik – på egen bekostnad. I utbyte ville han att flottan skulle hjälpa honom att få ett undantagstillstånd från judereglementet.
Generalamiral Henrik af Trolle, som vad chef över flottan, förordade det då han såg fördelar med förslaget. Under förutsättningen att Philip byggde och startade fabriken fick han tillstånd av kung Gustav III att stanna i Karlskrona och Philip blev på kort tid ensam leverantör av segelduk till örlogsflottan.
1731 – Ostindiska kompaniet
Svenska Ostindiska Companiet var ett svenskt handelskompani som bildades år 1731 efter ett initiativ av skotten Colin Campbell (1686-1757) och svenskarna Henrik König (1686-1736) samt Nicolas Sahlgren (1701-1776). Bakgrunden till dess bildande var en stor efterfrågan på exotiska varor från Kina. Detta bidrog till att många europeiska länder grundade handelskompanier under 1600- och 1700-talen som handlade med Östasien, och framförallt med Kina.
Det Svenska Ostindiska Companiet hade sitt säte i Göteborg och det svarade för betydande mängder import av bland annat porslin, te, kryddor och siden. Det var verksamt i hela 82 år och genomförde totalt 132 expeditioner med 37 olika skepp. Första åren var mycket lönsamma, men i slutet av 1700-talet gick de nästan alltid med förlust. Detta ledde till att kompaniet till slut upplöstes efter en bolagsstämma den 29 maj 1813.
Kompaniet kom att representera mycket av “det nya 1700-talet”. En tid då det kungliga enväldet hade avskaffats och man skulle bygga upp det som förstörts under Karl XII:s krig. Handel och vetenskap uppmuntrades därför. Men varuhandeln som kompaniet medförde hade inte enbart ekonomiska effekter, utan gav även upphov till nya livsmönster och vanor. En handelsvara som var helt avgörande för Svenska Ostindiska Companiets existens var te. Man inrättade tehus och det började konsumeras hemma allt längre ned i samhällsklasserna.
Läs mer:
https://www.vanersborgsmuseum.se/kunskap–fakta/sjuttonhundratal/ostindia/
https://popularhistoria.se/samhalle/handel/det-stora-aventyret-pengarna-kulturen-och-ostindiska-kompaniet
1719 – Frihetstiden inleds
Sverige har i dag en konstitutionell monarki vilket är en statsform med en monark som statschef, men där denne har mycket begränsade befogenheter som regleras i en grundlag. Men under stora delar av den svenska historien – från medeltidens början fram till stormaktstidens slut – styrdes riket av kungar eller drottningar.
Under Karl XI och senare Karl XII välde, det vill säga under den senare hälften av stormaktstiden, hade Sverige dessutom en absolut monarki där kungen har enväldig makt. Det innebär att kungen själv hade kunnat fatta alla viktiga beslut. Detta ändrades dock under frihetstiden då makten istället hamnade i riksdagen.
Efter Karl XII:s död den 30 november 1718 var landet var utfattigt efter de många och långa kostsamma krigen – folket ville ha ett slut på enväldet. Sveriges dåvarande drottning Ulrika Eleonora försökte ta makten men tvingades istället att gå med på en ny regeringsform år 1719 som året därpå avskaffade den absoluta kungamakten.
I fortsättningen skulle makten istället att ligga hos rådet (regeringen) och riksdagen. Perioden mellan 1719 och fram till Gustav III:s maktövertagande 1772 brukar därför inom svensk historieforskning kallas för frihetstiden. Under denna tid kom riksdagen och dess sekreta utskott att dominera svensk politik.