I många århundraden kom brännvinet att hävda sin ställning inom den folkliga läkekonsten. Genom tillsättning av örter,  kryddor och extrakt fick det fungera som ett botemedel mot alla sorters sjukdomar. När Eva Ekeblad år 1748 kom på ett nytt sätt att tillverka alkohol, genom att använda potatis, vann hon stor respekt och fick långtgående betydelse för spritindustrin, framförallt i Norge. 

Det första bruket av brännvin gjordes i det militära, då det torkade snabbare än någon annan vätska och var därför det bästa att använda för framställning av svartkrut. Detta gjordes genom att blanda kol, svavel och salpeter som stöttes till pulver för att sedan röras ihop med brännvin till en deg. Därefter fick det torka och slutligen pulveriseras.

År 1555 tillskrev Gustav Vasa försvararna av fästningen Viborg: “Synes oss ock rådeligt, att när man skulle till verke med fienderna, det man ville då beställa det, att vårt folk kunde bekomma några starka drycker, antingen brännevin, renskt vin, mjöd eller pryssning [preussiskt öl], så att var finge en god dryck, oppå det att de dess mera oförfärade vara måtte och lättsinniga till att gripa fienderna an med all makt […]”.

Tre år efter Gustavs död, år 1563, görs den första rekvisitionen av brännvin till armén. Reglementsenlig sup gavs därefter i århundraden till svenska soldater.

Läs mer här.

Bildkälla: Fotograf: Peter Häll samt konstnär Johan Henrik Scheffel.