Axel Oxenstiernas (1583–1654) statsmannagärning var en avgörande faktor bakom Sveriges ställning som stormakt. Han blev utnämnd till rikskansler i januari 1612 och hade de följande 20 åren ett förtroendefullt samarbete med Gustav II Adolf, utifrån den gemensamma målsättningen att förvandla det svenska riket till en ledande europeisk makt. De närmare femtio år han nästan oavbrutet ägnade sig åt rikets styrelse satte i hög grad sin prägel på samhället.
Сentury: 1600-tal
1639 – Sverige ingriper i det trettioåriga kriget
Det trettioåriga kriget var en europeisk storkonflikt mellan åren 1618–1648 och som mestadels ägde rum i dagens Tyskland. Det utgjordes av en serie sammanhängande krigiska konflikter med olika bakgrund, men religion omnämns ofta som en gemensam nämnare till konflikterna eftersom de stridande parterna framförallt utgjordes av å ena sidan katoliker och å andra sidan protestanter.
I krigets tredje fas dras Sverige in. Perioden brukar kallas det svensk-tyska skedet (1630–1635) och anledningen till Sveriges ingripande var att driva ut de katolska arméerna ur de nordtyska länder som låg inom Sveriges närmaste intressesfär samt att förhindra flottrustningarna i området. Därigenom ville den djupt troende protestanten Gustav II Adolf säkra de tyska protestanternas, sitt eget och Sveriges ställning.
Vid Breitenfeld vann den svenska armén under Gustav II Adolf 7 september 1631 en av sina största segrar, genom ett nytt taktiskt system där framryckningen hela tiden understöddes av eldgivning med läptt artilleri. Kungen fick ett enormt rykte och allt fler protestantiska tyska furstar slöt upp på hans sida, varpå Gustav II Adolf inledde ett framgångsrikt erövringståg där flera städer och provinser i Tyskland intogs. Utöver Gustav II Adolfs moderna taktik på slagfälten bidrog hans tålamod och förmåga att ”välja sina strider” till Sveriges uppgång till att bli en av de ledande makterna i Europa.
Gustav II Adolf segrade även i slaget vid Lützen i Tyskland år 1632, där han och hans armé mötte de kejserliga trupperna under ledning av Albrecht von Wallenstein, men det kostade honom livet. Han dog den 6 november efter att ha träffats av flera kulor, slag och stick.
Trettioåriga kriget avslutades med ett fredsfördrag som undertecknades år 1648. Det signerades i de westfaliska städerna Osnabrück och Münste vilket resulterade i den historiska benämningen Westfaliska freden. Där bekräftades Sveriges nyvunna ställning som stormakt i norra Europa och som innebar att Sverige fick besittningar i norra Tyskland och kontrollen över nästan alla Östersjöns floder samt viktiga hamnstäder.
Läs mer här.
https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/trettio%C3%A5riga-kriget
1685 – Kaffe kommer till Sverige
Få företeelser i det svenska samhället är lika väletablerade och spridda i folklagren som kaffedrickande och fikapauser. Faktum är att många undersökningar visar att svenskarna dricker näst mest kaffe i hela världen. Men hur blev egentligen Sverige ett sådant kaffemecka?
Historien om kaffe har sitt ursprung i de afrikanska högländerna där man vet att det har vuxit i över 4000 år. Det dröjde dock till 500-talet då växtens uppiggande egenskaper upptäcktes i Etiopien och människor började tugga på dess röda bär. Nyheten om den energibärande växten spred sig snabbt och de första kaffeodlingarna anlades i Jemen, kring staden Mocka. Därifrån spreds kaffet till Turkiet, där man var först med att rosta kaffet för att få fram dess utmärkande arom. Bönorna rostades, krossades och kokades i vatten, och den nya drycken blev snabbt populär på fler ställen.
Under 1600-talet började kaffet skeppas till Europa och den blev snabbt en populär handelsvara. År 1685 kom bönorna till Sverige då det började importeras i mindre mängder, långt ifrån de dryga åtta kilon som importeras per person idag. Kaffet fick dock sitt genomslag i Sverige först efter att Karl XII återvänt hem efter exilen i Turkiet 1715. Enligt vissa uppgifter kunde han konsumera inte mindre än tre och ett halvt kilo kaffe om dagen under sin vistelse i Osmanska riket.
Kaffet såldes på apotek och var under en mycket lång tid en mycket exklusiv vara som enbart en privilegierad elit hade råd att konsumera. År 1740 kostade ett skålpund, det vill säga ca 0,4 kilo kaffe, femtio daler kopparmynt vilket motsvarade en årslön för en bonddräng.
Alla var dock inte lika förtjusta i den stora kaffeimporten. Riksdagen oroade sig över att för mycket svenska pengar skulle hamna i utlandet, vilket ledde till att kaffedrickandet förbjöds under flera perioder mellan åren 1756-1823. Vid 1794 års förbud hölls till och med så kallade kaffebegravningar där societetsfolk firade kaffets ”bortgång”.
Läs mer om kaffets historia, om när det kom till Sverige samt blev en nationaldryck.
Bildkälla.
1668 – Sveriges riksbank grundas
Sveriges riksbank är världens äldsta centralbank och är idag ca 350 år gammal. Banken grundades år 1668 och hette på den tiden Riksens Ständers Bank. Men för att verkligen förstå hur det gick till när riksbanken grundades behöver vi backa några år till. Sveriges riksbank har nämligen sin grund i Stockholms Bancos fall – Sveriges allra första bank som grundades av Johan Palmstruch år 1656.
Stockholms Banco blev en stor succé i samband med att man började ge ut de allra första sedlarna i Europa. De kallades kreditivsedlar och bidrog till att människor slapp bära runt på dåtidens otympliga och tunga mynt som kunde väga upp till 20 kg. Banken skulle garantera värdet på sedlarna och påtog sig att vid behov ersätta sedlarna med mynt.
Men under de efterföljande åren skrev banken ut allt fler sedlar, utan att ta hänsyn till förhållandet sedlarna hade till värden som fanns förvarade i banken. Det här ledde till att sedlarna tappade sitt värde och allmänheten började misstänka oråd.
När allt fler begärde att få lösa in sina sedlar mot mynt slutade det hela till sist i en olycklig bankkrasch, och Stockholm Banco avvecklades. Och det var här – i samband med avvecklingen av Stockholm Banco – som adeln drev igenom bildandet av Sveriges riksbank. Kreditivsedlarna förbjöds och den nya banken flyttade in i Gamla stan i Axel Oxenstiernas palats. Från första början har en av Riksbankens uppgifter varit att upprätthålla ett fast penningvärde, vilket var en viktig lärdom från Stockholms Bancos fall.
1600-talet – Krigshushållningens tid
Under stormaktstiden var Sverige en krigshushållningsekonomi – vilket innebar att alla former av ekonomisk verksamhet i landet skulle underordnas statens ambition att finansiera krig. Axel Oxenstierna, som kan beskrivas som en av Sveriges mest betydelsefulla statsmän genom tiderna, var den som satte upp riktlinjerna för krigshushållningsekonomin under 1600-talet.
Under den här tidsperioden byggdes tullväsendet ut i Sverige eftersom att tullar var en väldigt viktig inkomstkälla för Sverige. Ett viktigt mål för att få både ekonomin och utrikespolitiken att blomstra var att etablera Östersjön som ett svenskt innanhav, för att på så sätt kunna kontrollera tullinkomsterna från Östersjöhandeln.
Stora mängder järn började exporteras och koppar samt tjära som också hade en stor positiv påverkan på Sveriges dåtida ekonomi. Göteborg och Stockholm växte fram som viktiga städer för utrikeshandel, vilket bland annat var ett resultat av att utrikeshandel enbart fick bedrivas i vissa utvalda stapelstäder, det vill säga städer med rätt att bedriva import och export. Här startades det upp särskilda handelskompanier som grundades i syfte att främja Sveriges export.
1604 – Stångjärnet tar över
Under medeltiden bestod den svenska järnexporten av ett standardiserat format av smidesjärn som kallades osmund. Osmundsjärnstycken användes som betalningsmedel och bytesobjekt både i Sverige och utomlands samt var en betydelserik svensk exportvara. På 1600-talet kom osmunden dock att ersättas av stångjärnet, efter att kung Gustav Vasa förbjöd osmunden år 1604.
Sverige behövde modernisera sin järnproduktion. För att klara den svåra tekniska omställningen som detta innebar krävdes medverkan av expertis och finansiärer från utlandet. Stångjärnet höll högre kvalitet och fick ett bättre pris än osmundsjärnet, varför stångjärnet ersatte järnproduktionen alltmer under 1600-talet, och exporten kom att öka markant.
Från 1620-talet ökade produktionen av stångjärn kraftigt – från ett par tusen ton till nästan 40 000 ton i början av 1700-talet. Under 1700-talet fördubblades nästan den svenska järnproduktionen, vilket berodde på den ökade efterfrågan på stångjärn från utlandet, särskilt England som hade stort behov av det högkvalitativa stångjärnet som Sverige tillverkade. Stångjärnet utgjorde så småningom hela tre fjärdedelar av den totala svenska exporten, vilket gav Kronan mycket stora inkomster i form av skatter och exporttullar.
Läs mer om stålets historia, äldre järnhantering samt skogen som resurs.
1640 – Järnexporten expanderar kraftigt
Järn var under många sekler Sveriges viktigaste exportprodukt och den svenska järnindustrin har en lång historia, som börjar i tidig medeltid. Inledningsvis tillverkades det svenska järnet av myrmalm som hettades upp med hjälp av ved i gropugnar. På grund av en avsaknad av hög temperatur under tillverkningen blev järnet dock poröst och av dålig kvalitet.
Men under medeltiden började bergmalm att användas istället för myrmalm, vilket i kombination med att masugnar introducerades möjliggjorde för en mycket större och mer effektiv järnproduktion än tidigare. Under 1600-talet expanderade den svenska järnexporten rejält och mellan åren 1640 och 1680 fördubblades den.
Järnet blev den viktigaste exportvaran för Sverige under en lång tid och omkring år 1700 stod Sverige för en stor andel av världsproduktionen av järn. Masugnarna och den nya framställningstekniken kom även att utgöra en viktig förutsättning för etableringen av den svenska stormakten under 1600-talet.
Läs mer om stålproduktion samt järnhantering.