Under stormaktstiden var Sverige en krigshushållningsekonomi – vilket innebar att alla former av ekonomisk verksamhet i landet skulle underordnas statens ambition att finansiera krig. Axel Oxenstierna, som kan beskrivas som en av Sveriges mest betydelsefulla statsmän genom tiderna, var den som satte upp riktlinjerna för krigshushållningsekonomin under 1600-talet. 

Under den här tidsperioden byggdes tullväsendet ut i Sverige eftersom att tullar var en väldigt viktig inkomstkälla för Sverige. Ett viktigt mål för att få både ekonomin och utrikespolitiken att blomstra var att etablera Östersjön som ett svenskt innanhav, för att på så sätt kunna kontrollera tullinkomsterna från Östersjöhandeln.

Stora mängder järn började exporteras och koppar samt tjära som också hade en stor positiv påverkan på Sveriges dåtida ekonomi. Göteborg och Stockholm växte fram som viktiga städer för utrikeshandel, vilket bland annat var ett resultat av att utrikeshandel enbart fick bedrivas i vissa utvalda stapelstäder, det vill säga städer med rätt att bedriva import och export. Här startades det upp särskilda handelskompanier som grundades i syfte att främja Sveriges export. 

Läs mer här. 

Bildkälla.