”Få i Sverige har den storstrategiska förmågan”

Tuffare internationell miljö och bredare arbetsuppgifter inom säkerhetspolitik gör att rektorn för Försvarshögskolan ser stora möjligheter för den som väljer att arbeta i branschen. Men brister i Sverige att se kopplingen mellan försvar, diplomati, handel och ny teknik – samt ett problematiskt sätt att finansiera forskningen – gör att rektorn Robert Egnell ibland ”ligger en aning sömnlös” om nätterna.

– Jag tycker att det är få i Sverige som har den storstrategiska förmågan att tänka politiskt på högsta nivå. Inte bara tänka att ”det här är en militär insats och det handlar om att nå de militära målen”. Snarare borde man tänka: ”hur bidrar det militära instrumentet till att nå våra politiska mål”. Och likadant med handelspolitiken, diplomati och biståndet. Alla verktygen hänger ihop, säger Egnell.

Och han fortsätter:

– Det värsta är om de pekar i olika riktningar, om man med ena verktyget främjar en typ av politik medan den andra handen gör något helt annat.

Och att det är allvar bakom orden står klart. För den första delen av intervjun med Robert Egnell – rektor för Försvarshögskolan, FHS, som bedriver civil och militär utbildning och forskning inom bland annat krigs- och statsvetenskap, militärteknik och folkrätt – sker mitt under krisen i Afghanistan när USA, Nato och allierade efter nästan 20 års närvaro lämnar landet som går tillbaka mot ett talibanstyre. Vid det andra intervjutillfället, i januari 2022, riktas i princip hela världens, åtminstone de offentliga, säkerhetspolitiska blickarna mot Ukraina och Ryssland. Där har Ryssland mobiliserat tiotusentals soldater längs gränsen och samtidigt framställt en kravlista som innebär, bland annat, begränsningar i hur Nato ska tillåtas arbeta och utvecklas i framtiden.

Robert Egnell

– Det är alldeles för tidigt att utvärdera svensk policy och strategi gentemot Ukraina. Men det är tydligt att i en så mångfacetterad konflikt, som dels sker rent fysiskt på marken men också i gråzonen med cyberattacker och informationspåverkan, att det är enormt viktigt att de olika verkansinstrumenten i svensk säkerhetspolitik hänger ihop, säger Egnell.


Något som alltså inte var fallet i Afghanistan.

– Den internationella insatsen i Afghanistan är ett exempel på bristande förmåga att tänka strategiskt och se hur de olika verkansinstrumenten hänger ihop, säger Egnell.

Kortfattat beskriver Egnell det som hände i Afghanistan som ett resultat av att USA där bedrivit kriget mot terrorismen och al-Qaida i kombination med militära insatser och ”utköp” av krigsherrar och talibaner. Och det har, i viss mån, stärkt antidemokratiska krafter så länge de varit allierade i kriget mot terrorismen. Samtidigt har den nationsbyggande insatsen försökt åstadkomma demokratisering, jämställdhet och mänskliga rättigheter genom att konstruera och stödja en centralmakt i Kabul. Följden blev en insats med oklart slutmål, enligt Egnell: var det en militär insats mot talibaner och al Qaida? Eller en statsbyggande insats för demokratisering med mänskliga rättigheter och modernisering av Afghanistan som mål? Oklarheten, hävdar Egnell, har betytt att olika aktörer i Afghanistan haft helt olika mål. Exempelvis var Sverige inte på plats enbart för att vinna kriget mot terrorismen, även om det inledande syftet var att visa solidaritet med USA efter terrorattackerna den 11 september 2001. Men insatsen har från svensk sida alltmer formulerats som statsbyggande.

– Den snabba kollapsen vid urdragningen visar att den militära insatsen att besegra talibanerna och att bygga upp den afghanska armén fullständigt misslyckats. Samtidigt har statsbyggnadsprojektet, att bygga ett land och en centralmakt som afghanerna har förtroende för, också misslyckats. En viktig lärdom är därför vikten av strategisk kompetens – att förstå hur staters verkansinstrument ska samordnas för att nå olika mål, säger Egnell.

Komplexa säkerhetshot

Men det är inte bara storstrategisk kompetens som krävs av den som vill arbeta inom modern säkerhetspolitik. Enligt Egnell sker nu grundläggande förändringar i samhället som gör att såväl studenter som utbildning måste anpassas till en oerhört komplex omvärld. Traditionell kunskap om krig och konflikter måste finnas kvar och utvecklas. Men kompetensen måste kompletteras med insikter i hur exempelvis klimatförändringar, pandemier, flyktingströmmar och migration, internationell kriminalitet, radikalisering och terror påverkar säkerheten.

– Det är jätteutmaningar som inget land kan hantera på egen hand. Samtidigt har vi ett allt sämre fungerande internationellt system. FN och andra internationella organisationer fungerar inte särskilt bra just nu och det gör att vi inte står särskilt väl rustade inför de här stora utmaningarna, säger Egnell.

Ytterligare en aspekt som nu starkt påverkar säkerhetspolitikområdet är den snabba tekniska utvecklingen. Inte minst inom cyber, automatisering och digitalisering där Egnell säger att FHS nu måste lägga stor kraft för att hänga med. Dels i hur utbildning och forskning bedrivs – men också när det gäller utbildningens innehåll.

– Utvecklingen drivs av näringslivet och går så fort att myndigheter och försvarsmakter runt om i världen mest försöker förstå vad som händer och hur tekniken kan appliceras militärt. Vi behöver utbilda personer som förstår helheten, hur hänger allt ihop i ett försvarspolitiskt system och hur påverkar tekniken krigföring och vapensystem? Där tror jag utmaningen ligger – hur ska vi gifta ihop skickliga forskare och näringslivsföreträdare som kan utveckla produkter med skickliga taktiker på slagfältet, säger Egnell.

Och det är i den här omvärldsmiljön – tillsammans med återuppbyggnaden av totalförsvaret – som Robert Egnell ser en bredare arbetsmarknad inom säkerhetsområdet. Exempelvis behövs personer med bred tvärvetenskaplig utbildning som bland annat kan arbeta mot terror och radikalisering i en kommun, med säkerhets- och krissamordning på en länsstyrelse eller med beredskapsfrågor på ett departement eller myndighet.

– Krisberedskapsfrågor tas nu på stort allvar och den som ska jobba med det måste ha kompetens att hantera allt från en skogsbrand till kriget mot Ryssland, säger Egnell.

Även internationellt växer nya behov fram bredvid de traditionella internationella organisationerna som exempelvis FN.

– Näringslivet lever också med de här utmaningarna. Vad händer under samhällskriser, elbortfall, internationella kriser eller att det helt plötsligt kanske blir handelsstopp mot Kina – vad gör vi då? Många aktörer är nu i stort behov av analytisk förmåga inom säkerhetsområdet, säger Egnell.

”Beröringsskräck för försvarsforskning”

Men samtidigt som Robert Egnell ser en bredare arbetsmarknad inom säkerhetsområdet finns också en oro för Sveriges framtida och nuvarande situation som kunskapssamhälle inom försvar och säkerhet. Bakgrunden är att all kunskapsutveckling och utbildning måste vila på en stark vetenskaplig grund och ledande forskning – och här finns nu, enligt Egnell – problem i Sverige. Det handlar om strukturen för fördelning av forskningspengar: Försvarsforskning finansieras inom försvarsanslaget som går via försvarsdepartementet medan övrig forskning finansieras via utbildningsdepartementet.

– Idén att vi tydligt kan separera militärt från civilt, eller krig från fred, blir mer och mer problematisk och nästan farlig. Inte minst när man tittar på teknikutvecklingen. Vi kan inte säga att här har vi en militär teknikutveckling och här har vi en civil, det mesta är en gråzon med applikationer för både krig och fred, och då måste vi tänka bredare inom forskningsfinansiering och kunskapsutveckling inom både de tekniska och säkerhetspolitiska områdena, säger Egnell.

Inte heller Vetenskapsrådet eller andra stora forskningsråd och stiftelser är särskilt intresserade av försvars- och säkerhetsområdet, enligt Egnell.

– Det är nästan en viss beröringsskräck och det tycker jag är problematiskt. Vi är glada över finansieringen från försvarsanslaget. Men jag skulle gärna se att vi hade starka samarbetspartners och konkurrenter på andra lärosäten som fick finansiering från utbildnings- och forskningsanslaget för att bedriva forskning och utbildning för den växande försvars- och säkerhetssektorn. Men så är det inte nu, säger Robert Egnell.

Armén i fokus när människan ska stärkas

Etiska frågor kommer att behöva lösas nu när människor och soldater kan ”förstärkas”. Antingen med tekniska yttre hjälpmedel eller med biologiska ingrepp. Men på ett eller annat sätt kommer det att ske – och utvecklingen går snabbt inom flera teknikomården.

Vi kan få det avklarat direkt. Ett av de vanligaste exemplen på mänsklig förstärkning har det arbetats med i decennier – redan på 1960-talet arbetade det amerikanska bolaget General Electric med att öka människors styrka och uthållighet med så kallade exoskelett. Ett exoskelett kan vara passivt och med hjälp av exempelvis stag och fjädrar avlasta höft- och knäleder hos en soldat vid tunga lyft och bärmoment. Exoskelett kan också vara aktiva och då finns någon typ av motor som ger ytterligare hjälp. Men hur är läget för den här tekniken som det talats om så länge i militära sammanhang.

– Man kan ju titta på vad andra försvarsmakter har. Och de passiva exoskeletten är i viss mån någorlunda i bruk för speciellt utvalda för att kunna avlasta då mycket ska bäras. Det är ett exempel där tekniken är så pass mogen att den faktiskt går att använda, säger Britta Levin, forskare på Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI.

Levin trycker lite extra på att det inom bioteknologin, och inom det som kallas mänsklig förstärkning, kanske är extra viktigt att verkligen vara medveten om en tekniks mognadsgrad i avgörandet om den verkligen tillför nytta i militära sammanhang.

– För Försvarsmakten kanske det inte duger att någonting fungerar i ett dygn om uppdraget är på tre dygn. Om det inte fungerar längre än ett dygn, då får man släpa med sig det i två dygn och då blir det en börda istället, säger Levin.

Det fallet gäller, enligt Levin, för exempelvis aktiva exoskelett. Där är utvecklingen inte alltid tillräckligt långt fram när det gäller tillförlitlighet i krävande miljöer eller drifttid om det råder oklar energiförsörjning. Men när det gäller passiva exoskelett ser det alltså annorlunda ut och exempelvis används dessa i viss mån i USA. Och enligt Levin intresserar sig även de större europeiska försvarsmakterna för tekniken forskningsmässigt.

Fältsjukvård och monitorering av soldater

Vid sidan av exoskelett ser Levin också just nu ett stort intresse för frågan om så kallad framskjuten fältsjukvård – kvalificerad sjukvårdsförmåga som kan grupperas i nära anslutning till operationsområdet. Levin bedömer dock att det kommer att dröja lite längre än tre till fem år innan tekniken är mogen att ta i bruk. Men kopplat till det finns också nu ett intresse för att utveckla teknik för monitorering av prestation hos personal under övningar som ett effektivt träningshjälpmedel.

– Användning av pulsklockor är ju något som försvarsmakter tittar på i gemensamma projekt. Alltifrån den lägsta teknologin till det som är mer avancerat som exempelvis mer kompletta system med biosensorer för att registrera prestation och välbefinnande. Det hänger ihop med en holistisk syn på soldaten som inkluderar att ta hänsyn till faktorer som näring, sömn samt fysiskt och psykiskt välmående, säger Britta Levin.

Ökat intresse för armén

När det gäller mänsklig förstärkning säger Britta Levin att forskning i ämnet under en tid varit inriktad mot speciella funktioner i svåra miljöer såsom att stödja piloter i flygvapnet. Nu riktas intresset alltmer för hur armén ska kunna stärka förmågan på bredare front.

Och ett aktuellt område som det nu forskas på är träningshjälpmedel med så kallad virtuell verklighet (VR-teknik/virtual reality) som bygger på en simulerad verklighet. Användarens upplevelse förstärks genom att den simulerade omvärlden upptar hela synfältet med hjälp av någon teknisk utrustning. Vid sidan av det finns också så kallad förstärkt verklighet (AR-teknik/augmented reality).

– Just nu kretsar mycket kring att använda VR för utbildning och AR för att hjälpa till vid informationsöverföring, säger Britta Levin.

Till skillnad mot VR, som bygger på enbart simulerad information, är AR ett sätt att överlagra information på den verkliga omgivningen.

Inom den här nischen finns också enligt Levin tankar på att kunna överlagra information i speciella glasögon där användaren ser verkligheten samtidigt som viss information, exempelvis order, presenteras på glasögon.

– Det har vi forskat på. Men det finns tekniska problem med positionering och annat. Exempelvis om du ska lägga ut en symbol för att peka i geografin. Det är inte kontroversiellt på något sätt men alla tekniska bitar är inte lösta och då kan det inte utnyttjas fullt ut, säger Britta Levin.

AR kan också förses med simulerad information genom att i spel lägga till enheter som inte finns i verkligheten men som dyker upp under ett scenario så att övningen blir mer verklighetstrogen och mer dynamisk.

Enligt Levin är det här ett område som på ett påtagligt sätt drivs av den civila sektorn. Det handlar givetvis då om spelindustrin där det exempelvis kommer fram headset med större synfält och bättre upplösning.

– Det är lite i sin linda men det skulle kunna komma ganska snabbt som möjlig användning inom försvaret. Det baseras på att man har kommersiella produkter och att man anpassar spel och sådant. Vissa av de här applikationerna kommer Försvarsmakten att titta på hur man kan nyttja det här för man driver ju inte utvecklingen, säger Levin.

I slutet på mars 2021 skrev också Microsoft att den amerikanska armén annonserat ett samarbete med bolaget i produktionsfas för det så kallade IVAS-programmet (Integrated Visual Augmentation System). IVAS-headsetet, som är baserat på headsetet Microsoft HoloLens, ska enligt Microsoft göra soldater mer effektiva, säkrare och ge en bättre lägesmedvetenhet. Det ska också möjliggöra informationsutbyte och beslutsfattande i olika scenarier, enligt Microsoft. Enligt den amerikanska nyhetstjänsten CNBC ska affären vara värd närmare 21,9 miljarder dollar, motsvarande drygt 185 miljarder kronor, över tio år.

Skydd mot virus och supermänniskor

Om vi flyttar fokus mot mer bioteknologisk förstärkning kan också frågan om att behandla smittsamma sjukdomar som skydd mot eventuell biologisk krigföring nämnas som ett aktuellt område.

– Vi är ju mitt i en pandemi och det är det alla tänker på just nu. Och med nanoteknik så har vi möjlighet att ta fram vacciner som skyddar oss mot framtida coronapandemier, säger Maria Strömme, professor i nanoteknologi vid Uppsala universitet.

Strömme har en hel del forskning inom läkemedel bakom sig, exempelvis utvecklingen av materialet Upsalite som bärare av svårlösliga läkemedel.

Vad är det för tidsperspektiv på att ta fram de här vaccinerna du talar om?

– Det kan man göra idag. Man vet exakt hur man ska göra och David Baker, en forskare inom syntetisk biologi USA, håller på och tar fram den här teknologin för skydd mot framtida influensavirus. Och den teknologin är ju så klart intressant ur ett försvarsperspektiv. Om man vet vilka virus folk har tillgång till när det gäller biologisk krigföring är det faktiskt möjligt att med nanoteknologi ta fram ett direkt skydd mot dessa, säger Maria Strömme.

Men när det gäller nanobioteknik – en tvärvetenskaplig ingenjörsdisciplin som syftar till att förbättra biologiska organismer med exempelvis genteknik och avancerad materialvetenskap – finns en fråga ständigt närvarande: går det att ta fram en ”supermänniska” med bättre kondition, starkare muskler, bättre syn och hörsel och skaffa skydd mot sjukdomar.

– Ja, du har ju Nobelpriset i kemi 2020 med gensaxen. Den ger oss möjlighet att omdana hela människoarten om vi vill. Och det är ju inte väldigt svårt heller. Man kan ju ändra gener hos människan så att man kan bota sjukdomar och det är ju bra, säger Maria Strömme.

Men man kan också, med gensaxen, editera i könsceller. Enligt Strömme skulle då egenskaper kunna föras vidare i generation efter generation. Då är det möjligt att exempelvis optimera muskelstyrka, syreupptagningsförmåga och resistens mot vissa sjukdomar. Detta är inte tillåtet idag, men möjligheten kommer garanterat att diskuteras globalt framöver, enligt Strömme. Och utvecklingen går nu väldigt snabbt inom området eftersom forskarna just nu lär sig väldigt mycket om vilka gener som styr vad.

– Det är inte alls omöjligt att omdana människoarten med gensaxen. Det är dock förbjudet just nu. Det är inte otänkbart att detta blir önskvärt när vi har kommit längre i utvecklingen av artificiell intelligens och börjat vänja oss vid att vi med ny hårdvara i kroppen kan få örnseende och superminne, bli starkare och smartare. Varför då inte integrera dessa egenskaper och andra direkt i vårt DNA?, avslutar Maria Strömme.

Britta Levin på FOI säger att myndigheten också bevakar genteknikområdet. Men Levin bedömer att tekniken ännu är på låg TRL, det vill säga grundforskningsnivå. Och att det är många etiska frågor att ta ställning till.

– Man lyckas ju bitvis med sådant men ibland kommer bakslag. Att kunna förbättra funktionerna som man skulle kunna ha nytta av militärt, att se bättre, höra bättre, tänka bättre är ju inte bara att byta några enstaka gener, säger Britta Levin.

Försvarsmakten: Viktigt med gränsdragning

Vad säger då Försvarsmakten. Hur ser myndigheten på läget när det gäller hotbild och utveckling av mänsklig förstärkning och biologi?

Enligt forskningschef Rickard Stridh pågår studier inom området. Som exempel nämns att Försvarsmakten tittar på att använda artificiell intelligens som hjälpmedel till sjukvårdspersonal i den framskjutna vården. Även hjälmdisplayer som visar olika typer av information till soldater kan vara något som kommer inom en inte all för avlägsen framtid, enligt Stridh. Och att intresset nu ökar för frågorna om att ”förstärka” personal inom armén är tydligt.

– Vårt fokus är att se till att få ut mer av personalen och där det finns mest personal är ju inom armén – att man förstärker en människa i ett flygplan och förser personen med alla möjliga hjälpmedel är inte så konstigt, även i fartyg så finns det väldigt mycket teknik runt människan – men det är ute i fält som soldaten är själv med en tung ryggsäck och där blir det intressant. Om soldaten har ett aktivt exoskelett, som jag har svårt att se att det kommer snart, eller om det finns en självkörande farkost som kanske kör bredvid gruppen och tar den tyngsta packningen är av mindre betydelse. Vårt övergripande fokus är att stödja personalen, säger Rickard Stridh.

När det gäller de mer biologiskt inriktade frågorna säger forskningschef Stridh att skydd mot biologiska stridsmedel ”alltid är intressant” Men när det gäller annan typ av biologisk förändring av militär personal är han mer försiktig. Enligt Stridh har det under lång tid funnits frågor kring hur soldater och sjömän ska kunna prestera ”bättre” och frågan är kontroversiell, enligt Stridh.

– Här kommer man också in på frågan kring den här typen av droger som det finns försvarsmakter som ger sina soldater för att de kanske ska vara vakna länge och så vidare. Och där är vi väl i utkanten av etiska och legala frågor. Jag tycker vi måste vara försiktiga med den här typen av teknik där det handlar om att ändra på människor. Där tycker jag att vi ska vara mycket noga med var gränsen går, säger Rickard Stridh.

Fakta – mänsklig förstärkning:

”Öka eller bibehålla nivån på mänsklig prestation.” Så beskrivs övergripande det som samlas under begreppet mänsklig förstärkning av Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI. I praktiken handlar det om förstärkningar som enligt FOI syftar till ökad förmåga avseende ”beslutsfattande, perception, vigilans, fysisk styrka, fysisk och mental uthållighet, stresshantering samt möjlighet att verka i svåra miljöer”.

För att åstadkomma ovanstående kan förändringarna, enligt FOI, göras icke-invasivt, vilket betyder att kroppen inte påverkas, eller invasivt, vilket innebär att kroppen påverkas antingen ”reversibelt eller icke-reversibelt”.

Det finns dessutom två olika varianter, HPE, human performance enhancement. Och HPO, human performance optimization.

Enligt FOI innebär HPE om skapa nya och utökade förmågor genom yttre och inre modifikation av ”kroppens strukturer och funktion” genom exempelvis ”kirurgiska ingrepp, genetisk förändring, farmakologiska substanser (farmaka), nervstimulering, implantat, exoskelett och proteser”. HPO innebär istället att genom exempelvis ”urval, utbildning, träning, nutrition, vila, läkemedel och ledarskap” förbättra förmågan. FOI skriver vidare: ”Potentialen att uppnå förstärkning förväntas vara betydligt större med HPE-metoder samtidigt som dessa metoder generellt sett är förenade med större risker och fler etiska dilemman.”

AI-expert: Oklart vad Ryssland och Kina gör

Förra Google-chefen är djupt involverad i USA:s säkerhetsarbete med artificiell intelligens, AI. Och att området kommer att påverka försvars- och säkerhetssektorn framöver är helt klart, enligt expertis.

Det handlar om att artificiell intelligens kommer att användas inom exempelvis autonoma system och bildigenkänning. Nära i tiden ligger också utvecklade identifieringstjänster. Men hotet från en eventuell samordnad it-attack mot hela samhället ligger kanske närmast i tiden och där skulle AI kunna skydda, enligt expertis.

– Det är svårt för människor att föreställa sig kraften av en koordinerad attack mot exempelvis el- och vattenförsörjning och andra system. Man kan orsaka helt kaos i trafiken bara genom att stänga av alla trafikljus. Och jag tror att en motståndare kommer att göra flera sådana saker samtidigt, säger Danica Kragic, professor i datalogi vid Kungliga Tekniska Högskolan, KTH.

Kragic är också direktör för Centrum för autonoma system på KTH och sitter i styrelserna för Saab AB och H&M Group.

Och här talar alltså Kragic om det hot gällande AI –  hot från angriparen, men också möjlighet för oss när det gäller försvar – som hon bedömer ligger närmast i tiden. Det handlar om att en angripare utför en koordinerad it-attack mot en rad olika verksamheter – exempelvis el, vatten, banker samt logistik-, betal-, trafik- och sjukvårdssystem samtidigt, eller nästan samtidigt.

Och Kragic bild är att de globala aktörer som på något sätt har med krigföring och säkerhet att göra nu arbetar för att vara så förberedda som möjligt inför en eventuell kris. Antingen för att kunna attackera eller försvara sig på it-området om det verkligen blir en konflikt.

Smygande attack

– Jag tror att saker kommer att ske utan att vi märker det, utan att vi ser det, säger Danica Kragic.

Och det är här Kragic säger att artificiell intelligens, AI, kommer in. Att möjligen kunna känna av en samordnad it-attack mot Sverige i ett tidigt skede. Det eftersom teknologin är bra när det gäller att hitta tendenser som på ett eller annat sätt är onormalt i ett dataflöde och som skulle kunna tyda på en förestående cyberattack.

– Konkret handlar det om att leta efter avvikelser. Finns det försök till cyberattacker mot exempelvis banker, samtidigt som det sker mot mataffärer och logistikföretag. Kanske kan du se en tendens, säger Kragic.

Och enligt Kragic är det väldigt svårt att hitta dessa avvikelser mer manuellt.

– Det är många olika system och du måste monitorera många olika saker. Det kräver samordning mellan olika institutioner som är ansvariga för olika system, säger Kragic.

Och professor Kragic tar ett aktuellt exempel som visar hur svårt det är att ta samordnade beslut under kris.

– Nu ser vi under covid, är vi samordnade? Nej, det är vi inte. Det är inte lätt att ta ett informerat beslut även om du vet vad som händer. Vi är helt förlamade, vi har ingen susning, det är svårt att snabbt få människor att samarbeta eftersom resurser inte alltid finns, säger Kragic.

När det gäller just cybersäkerhet ska sägas att det i Sverige finns ett system som Försvarets radioanstalt, FRA, tagit fram på uppdrag av regeringen för cirka tio år sedan. Systemet fungerar som ett avancerat antivirusskydd och kan upptäcka och varna för de mest avancerade angreppen, enligt FRA. Systemet benämns tekniskt detekterings- och varningssystem, TDV, och kan användas av myndigheter och statliga bolag. Och så sent som i mitten på mars 2021 berättade FRA att antalet användare av systemet ökat med 70 procent under 2020.

FRA vill inte kommentera exakt om TDV använder artificiell intelligens eller inte men ger ett generellt svar.

– Det finns möjligheter att använda AI för att analysera händelser i IT-system som gör att man kan upptäcka vissa typer av IT-angrepp. Storleken på händelsedata är sådan att det är väldigt lämpligt att
använda AI i dessa sammanhang, säger Fredrik Wallin, talesperson på FRA.

När det gäller TDV så kan det dock inte användas av privata företag som exempelvis banker, logistikföretag och inte eller kommunala bolag.

Identifieringstjänster på frammarsch

Men AI handlar inte bara om it-säkerhet. Danica Kragic bedömer att utvecklingen inom AI och militära applikationer som exempelvis obemannade farkoster, bildigenkänning, kommunikation, underrättelsetjänst, robotik, beslutsstöd och navigering kommer att flätas in i varandra alltmer framöver. Och att områdena är inflätade i varandra är lätt att förstå när Kragic förklarar den korta versionen av vad AI egentligen är.

– Artificiell intelligens är matematiska tekniker som gör att man kan tolka sensor- eller mätdata. Data kan komma från kameror så att man tolkar bilder, det kan komma från ljud så att man tolkar en dialog eller ett språk, det kan komma från andra typer av sensorer som exempelvis infraröda kameror, det kan handla om gps-data eller laserdata, säger Danica Kragic.

En del av AI är också det som kallas maskininlärning som handlar om att algoritmer används för att hitta mönster i stora mängder data, exempelvis ovan nämnda, som gör det enklare att göra prognoser. Och ju mer data som används tillsammans med erfarenhet, desto bättre kan resultatet bli.

Enligt Kragic förekommer ofta en missuppfattning i diskussionen om vad artificiell intelligens verkligen kan göra när det kommer till att fatta beslut kring något, exempelvis vad som syns på en bild.

– Det behöver inte vara något helautomatiserat beslut utan det kan vara att hjälpa människan att fatta bättre beslut genom att presentera data i ett format som är lättare för människan att förstå, säger Danica Kragic.

Om vi håller oss till tidsperspektivet ungefär fem år framåt så finns ytterligare ett område som kan komma att utvecklas rejält med hjälp av AI, enligt Kragic.

– Det har att göra med system för identifiering. Det kanske kan göras mycket säkrare med bilder och det är kanske lättare att göra mer robust så att ingen kan sno din identitet. Det tror jag väldigt mycket på, att vi kommer att ha mycket bättre system om tre till fem år, säger Danica Kragic.

”Vet inte alls vad Ryssland håller på med”

I ett generellt perspektiv drivs utvecklingen inom AI nu snabbt av stora amerikanska bolag som exempelvis Google, Apple och Microsoft, enligt Kragic. Bolagen har resurser för egen forskning, egna parallelldatorsystem och tillgång till de massiva datamängder som krävs för att kunna göra relevanta beräkningar. Sverige och Europa behöver öka takten för att hänga med. Men samtidigt är det svårt att veta exakt hur olika länder ligger till när det gäller AI.

– Det finns länder som Ryssland och Kina som vi inte alls vet vad de håller på med och de vill inte berätta heller. I Europa och EU så bedriver vi forskning och publicerar åtminstone det mesta, säger Kragic.

– I USA kör de ibland med skrämseltaktik och säger att de har något men det kanske inte finns. Men givetvis ligger de långt fram annars skulle de inte ha de här företagen. Men det är sannolikt lite av en strategi, om du säger att du har en sak så tror alla att du har det och alla vill samarbeta med dig, säger Kragic.

Enligt Kragic är det viktigt att Sverige nu hänger med i utvecklingen inom AI. Inte minst för att kunna använda framtida AI-system och ställa krav på de företag som utvecklar systemen. Enligt Kragic är satsningen på WASP – Wallenberg AI, Autonomous Systems and Software Program – oerhört viktig för Sverige. WASP syftar till att utveckla Sverige till en ledande aktör inom AI och autonoma system och har fem partneruniversitet: Chalmers tekniska universitet, Linköpings universitet, Lunds universitet, KTH och Umeå universitet. En stor del av verksamheten finansieras av Knut and Alice Wallenberg Foundation och resterande av universitet och näringsliv.

Men det behövs fler långsiktiga satsningar.

USA: ”Ska vinna AI-eran”

Och att AI och försvar är en nisch som kommer går nog att säga ganska säkert. Bara som exempel kan nämnas att förre Google-chefen Eric Schmidt – vd, ordförande och teknisk rådgivare i sökjätten mellan åren 2001 och 2020 – nu är ordförande i den amerikanska kommissionen National Security Commission on Artificial Intelligence som ska arbeta med att främja AI och maskininlärning för USA:s säkerhetsbehov och för att vinna ”eran av artificiell intelligens”.

Schmidt är också en av investerarna i det amerikanska företaget Rebellion Defence som enligt egna uppgifter hjälper ”försvars- och säkerhetsmyndigheter med att släppa loss kraften från data inom alla områden” och bolaget beskriver vidare sina tjänster till kunderna med orden ”Med våra produkter kan de förstå komplexa data, fatta bättre beslut och agera snabbare än någonsin tidigare”.

Utan att gå in på specifika bolag gäller det dock, enligt Kragic, att generellt vara lite vaksam på vad nystartade företag inom AI kan hjälpa till med.

– Det är väldigt många olika företag som nu säger: ”Om du har data så hjälper vi dig att tolka den”, säger Kragic.

Men här kommer svårigheten in när det gäller artificiell intelligens. För att resultatet ska bli pålitligt och verkligen vara till hjälp vid beslutsfattande krävs att användaren har god kontroll på den data som används eftersom det är så många parametrar som behöver tas med i systemen.

– I dag finns det ett hav av AI-tekniker som kan användas för att tolka olika typer av data. Frågan är om den data som du har är relevant för den fråga du vill ha besvarad, säger Danica Kragic.

Enligt Kragic har det hittills funnits tendenser att företag i viss mån tagit för lätt på frågan om AI. System som byggs måste vara säkra, data som används måste vara relevant och den som tolkar data måste vara expert inom området för att tunga beslut ska kunna vila på artificiell intelligens. ”Det är inget exjobb för en student”, enligt Kragic.

– Om det ska bli en del av en säker produkt så måste man ta det seriöst, säger Danica Kragic.

Millisekunder viktiga i duell

Rickard Stridh, forskningschef på Försvarsmakten, säger att det är klart att artificiell intelligens kan användas inom en rad områden i försvarssammanhang. Samtidigt betonar Stridh behovet av den stora mängd korrekt och relevant data som krävs i ”upplärningen” av de AI-relaterade systemen.

– För oss viktiga aspekter är att man kan göra en säker AI som stöder oss med det vi vill och som motståndaren verkligen inte kan lura. Mycket av vår egen forskning går ju ut på att lura andras AI och att göra vår egen AI förutsägbar och säker, säger Rickard Stridh.

I sammanhanget nämns också den traditionella ”kontrollfrågan” kring autonomi och artificiell intelligens.

– Vi behöver förstå AI och vi kommer att behöva ha AI för våra egna beslutsstöd och autonoma system. Men om vi ska ha något autonomt så ska det vara autonomt inom vår mänskliga kontroll, säger Rickard Stridh.

Och även här ser Stridh att säkerheten och pålitligheten för artificiell intelligens måste vara stark vid användning i Försvarsmakten jämfört med vissa civila tillämpningar.

– Det är en sak om ett AI väljer fel låt till mig på Spotify men om jag ska använda det för ett beslutsstöd för ett långräckviddigt vapen då ställs helt andra krav, säger Rickard Stridh.

Dessutom säger Stridh att det är viktigt med den etiska aspekten när det gäller artificiell intelligens och militära system. Enligt honom lägger Försvarsmakten kraft på att i internationella samarbeten ha en samsyn om en god etik när det gäller artificiell intelligens och hur tekniken ska användas. Exempelvis när det gäller kraven på mänsklig kontroll. Något som kanske inte är självklart i ett globalt perspektiv.

– Kanske finns det andra aktörer som implementerar AI i autonoma system som har en annan etisk och legal utgångspunkt. Och om systemen ska stödja respektive sida i en duell, och millisekunder blir viktiga, så kan det bli en obalans, säger Rickard Stridh.

Fakta – artificiell intelligens, AI:

”AI är en maskins förmåga att visa människoliknande drag, såsom resonerande, inlärning, planering och kreativitet.” Så lyder en del av definitionen av AI enligt Europaparlamentet som bedömer att AI blir en ”definierande framtidsteknologi”.

AI kan delas upp enligt följande exempel:

AI/mjukvara – virtuella assistenter, bildanalysverktyg, sökmotorer, igenkänningssystem för röster och ansikten.

AI/hårdvara – robotar, självkörande bilar, drönare, Internet of things.

Europaparlamentet har tagit upp några områden där AI används i vardagen och listar då ”näthandel och marknadsföring, webbsökningar, digitala personliga assistenter, automatiska översättningar, smarta hem, städer och infrastruktur, bilar, cybersäkerhet, AI mot covid-19, kamp mot desinformation, hälsa och sjukvård, transporter, tillverkning, livsmedel och jordbruk, offentlig administration och tjänster”.

Källa: Europaparlamentet.

Säkrare och effektivare batterier inom kort

Dubbel energimängd i batterier i en nära framtid kan bli verklighet och kan påverka Försvarsmakten. Men samtidigt höjs ett varningens finger för informationssäkerheten.

– Det är ett väldigt, väldigt race just nu, säger Kristina Edström, professor i oorganisk kemi vid Uppsala universitet.

Edström pratar här om utvecklingen inom batteritekniken. Och är det någon som har överblicken är det sannolikt hon. För vid sidan om professorsrollen vid Uppsala universitet är Edström också koordinator för EU:s stora batterisatsning där ett hundratal forskargrupper från universitet och företag från runt 20 länder ska ta fram framtidens batterier.

Och det ”race” Edström talar om gäller den så kallade solid state- eller fastfas-tekniken inom batterier som enligt Edström kan börja komma på bred front om tre till fem år.

Grovt förenklat innebär tekniken att istället för att ha en vätska som separerar den negativa och positiva elektroden i ett litiumjonbatteri, vilket huvudsakligen är fallet i dag, så används ett fast ämne.

Fördubblad effektivitet

En av fördelarna med att slippa vätska är att risken för giftigt läckage i princip elimineras. Men det finns även andra fördelar. Enligt professor Edström kan fastfas-batterier komma att få fördubblad energimängd, från ungefär nuvarande 250 kWh/kg till kommande 500 kWh/kg. Det innebär i praktiken, exempelvis, att en bil eller lastbil får fördubblad körsträcka på en laddning. Eller att en kommunikationsradio kan användas dubbelt så länge på en laddning.

– Det är jättebra så klart. Du får nog säkrare batterier också, om det börjar brinna så får du inte samma toxiska gaser, säger Edström.

Dessutom tror forskarna att de nya batterierna även ska tåla högre temperaturer.

– Där går det till 120 grader med dagens litiumjonbatterier och redan vid 60 grader så sker det reaktioner och saker som gör att livslängden blir sämre för batteriet, säger Edström.

Enligt Edström finns det redan nu åtminstone ett så kallat solid state-batteri i drift. Det är franska Blue Solutions som tillhandahåller ett sådant batteri och det fungerar bäst vid 80 grader C.

Den som har vintern kvar i minnet med eventuella mobiltelefoner som tröttnar ganska snabbt under vinterutflykten i kyla kanske undrar om fastfas-batterierna kommer att kunna stå emot låga temperaturer? Så här beskriver Edström dagens batteriers prestanda i kyla.

– De börjar tappa redan när det går mot noll. Och vid minus tio, femton grader har du problem för då används mycket av energin i batteriet till att värma det för att problemen inte ska märkas, säger Kristina Edström som också tillägger att hon inte är säker på att fastfas-batterierna kommer klara det så mycket bättre.

Men det finns också andra frågetecken kring den nya tekniken. Bland annat handlar det om hur snabbt fastfas-batterierna kan laddas. Och hur snabbt tekniken i praktiken kommer att slå på marknaden beror också på jämförelsen med annan batteriteknik.

– Utvecklingen tävlar med befintlig litiumjonbatteriteknik som blir mer och mer tillförlitlig och där kostnaderna blir lägre och lägre. För även om du inte ökat energimängden så väldigt mycket i dessa de senaste åren så har de ökat väldigt mycket i kvalitet, säger Edström och tillägger att befintliga litiumjonbatterier har allt längre livslängd.

– Folk vänder ju på varje sten och testar allting nu i den här rushen, säger Kristina Edström.

Frågor kring informationssäkerheten

Men samtidigt säger Edström att den grundläggande kemin gör att litiumjonbatterierna av idag inte kan utvecklas i all oändlighet. Och det som ser ut att komma därefter benämns beyond litium.

– Men det är fortfarande litiumbaserat väldigt mycket. Men det öppnar för att framtidens batterier kan bestå av en uppsjö av olika teknologier och som kan skräddarsys utifrån den tillämpning du ska ha, säger Kristina Edström.

Det finns också en annan aspekt. Det handlar om att alla battericeller kopplas ihop och styrs med med det som kallas battery management systems. I praktiken innebär det att information kan loggas om hur batteriet används. Exempelvis kan information finnas kring hur du kör din bil när det gäller parametrar som körtid, batteristatus, körsträcka och körstil. Och Edström ser en potentiell informationssäkerhetsrisk.

– I studier där man tittat på loggat material så har man lärt sig väldigt mycket av att hur du kör din bil påverkar hur batteriet mår och livslängden på batteriet. Och det är klart att genom att man har batterier i olika produkter så kan man ju bygga in system där man kan kontrollera var folk befinner sig och så, säger Kristina Edström.

”Ofta det motsatta intresset”

För Försvarsmakten är utvecklingen inom batteriteknik en viktig fråga inför framtiden. Och just aspekten kring informationssäkerhet är något myndigheten generellt måste hantera.

– Det finns elektronik i allting nu. Och det är ju vår stora utmaning, särskilt när det handlar om att använda civilt utvecklad teknologi, som är gjord för att alltid vara uppkopplad och berätta var den finns och hur den används, medan vi ofta har det motsatta intresset, säger Rickard Stridh, forskningschef på Försvarsmakten.

Och när det gäller frågan om batteriers effektivitet säger Stridh att det på sätt viss är en avgörande faktor. Inte minst för att trenden går mot att militär personal behöver bära med sig allt mer elektronik som exempelvis radio och krypto och kanske AR-baserat beslutsstöd, kameror, gps och eventuellt kommande eluppvärmda uniformer eller elbaserat kamouflage.

– Förutom att vi har strävan att vara hållbara i vår teknik och materialutveckling så har vi inga aspekter på vilken teknologi som är intressant utan det är energimängden som kan tas med som är avgörande. Det viktiga är att få med sig så mycket energi till så liten vikt som möjligt. Det är en framgångsfaktor, säger Rickard Stridh.

På sikt kan frågan om el- och batteridrift också bli aktuell för exempelvis fordon och fartyg.

– Hittills är det lite mer avlägset att driva de stora plattformarna med el. Men vi behöver bli mer hållbara i vår utveckling, säger Rickard Stridh.

Fakta – batteriteknologi:

Litiumjonbatteriet används i exempelvis mobiltelefoner, elfordon och bärbara datorer. Utvecklingen av litiumjonbatteriet belönades med Nobelpriset 2019 men grunden lades med forskning under 1970-talet.

Grovt förenklat så beskriver Uppsala universitet att litiumjonbatteriet är ett uppladdningsbart batteri. När batteriet laddas flyttas litiumjoner från den positiva elektroden, alltså en av batteriets huvuddelar, till den negativa elektroden. Vid användning – urladdning – rör sig jonerna i motsatt riktning. Mellan elektroderna där jonerna rör sig finns det material som kallas elektrolyt och i dagens batterier är det oftast en vätska. Här är alltså förhoppningen att kunna gå över till det som kallas solid state, det vill säga ett fast ämne. Bedömningen är att det bland annat skulle förbättra säkerheten.

Totalförsvaret möjlig vinnare på 3d-printning

3d-printade hus och individanpassade läkemedel som printas på varje sjukhus. Och stor satsning på 4d-printning. Forskare beskriver nu utvecklingshastigheten inom området som ”rasande”. Frågan är vad som kommer att slå militärt?

Minnesbilden finns kanske kvar från tiden runt sekelskiftet. En konstig liten apparat i en låda som använder någon plasttråd för att bygga en leksak. Men det har ändrats. Nu sker 3d-printning inom exempelvis sjukvård och inom infrastruktur med printrar som påminner om en större automatisk biltvätt.

– Om vi tittar på 3d-printning, vad är det som händer i en omvärldsanalys?, frågar Maria Strömme, professor i nanoteknologi vid Uppsala universitet.

Med ett 40-tal patent och över 350 vetenskapliga artiklar är Strömme en av de ledande forskarna inom materialvetenskap i dag.

Och Strömme svarar själv på frågan angående omvärldsanalysen.

– Jo, vi är på väg att utveckla smarta städer. Enligt ett uttalande vid World Economic Forum 2019 har Dubai som mål att år 2025 så ska en fjärdedel av alla byggnader byggas med 3d-printning, säger Strömme.

Och enligt Strömme borde trenden mot 3d-printning, eller additiv tillverkning som metoden också kallas, även öka inom försvarsindustrin. Det eftersom en anledning till att 3d-tekniken nu utvecklas, i vad som Strömme kallar ”en rasande takt”, är att byggaktörer vill spara pengar på arbetskraft vid infrastrukturbyggen. Och att dra ner på kostnader för arbetskraft är en fråga som berör de flesta branscher.

– Och då är det klart att det kommer att börja 3d-printas vapen och all möjlig utrustning, säger Maria Strömme.

Som exempel kan här nämnas att den 30 mars 2021 skrev Saab i ett pressmeddelande att Gripen för första gången flugit med en extern 3d-printad komponent. Detta i syfte att testa förmågan att kunna skriva ut reservdelar i fält.

Sjukvård och totalförsvar

Professor Strömme ser också 3d-printningen som central när det gäller sjukvård. I ett första skede civilt men även inom militär sjukvård. Och definitivt i ett totalförsvarsperspektiv.

– När vi utvecklar 3d-print-teknologin kommer det att ges möjlighet att alla sjukhus har sina egna printrar för att kunna skriva ut individanpassade läkemedel. Det är klart att det finns ett säkerhetsperspektiv där också, säger Maria Strömme.

Och även om utvecklingen nu går snabbt inom 3d-printning så poängterar Strömme, trots att det ligger lite längre fram tiden, att det nu också går fort inom 4d-printning. Det handlar alltså om att material som används vid ”vanlig” 3d-printning även ges egenskaper så att de kan ändra form, färg eller andra egenskaper beroende på omgivningen, exempelvis höjd eller temperatur.

När kan 4d-printning komma brett?

– De stora printerföretagen tittar på storskalig utveckling av 4d-printning nu, så inom det närmaste decenniet absolut, säger Maria Strömme.

Vad säger då Försvarsmakten om användning av 3d-printning?

– Den tydligaste tillämpningen av 3d-printning är logistiktillämpningar där vi hoppas på att inte behöva ha alla reservdelar, till alla system, tillgängliga överallt utan att i någon mening kunna printa delarna. Det kanske låter som en tråkig tillämpning men den är väldigt viktig, säger Rickard Stridh, forskningschef på Försvarsmakten.

Stridh tillägger också att det generellt finns diskussioner om att gå mot en situation där hela system inte ska behöva tas med till olika platser. Istället ska utrustning printas på plats vid behov, on-demand.

– Men det känns lite mer avlägset. Sedan tycker vi att det är en utmaning när det kommer till kvalitet. Exempelvis reservdelar till en jetmotor, det ställs ju oerhörda krav på kvalitet, säger Rickard Stridh.

Och när det gäller 4d-printning?

– Där är vi inte framme och har en bit kvar. Men temperaturvariabla ämnen kan vara intressanta. En del pratar om att skriva ut mänsklig vävnad och biomaterial men där är inte riktigt vi. Det är också ett exempel kopplat till ny teknologi där det finns legala och etiska utmaningar, säger Rickard Stridh.

Fakta – 3d-printning:

3d-printning, eller additiv tillverkning, är tillverkningsmetoder som använder så kallad lager-på-lager-teknik. Enligt Lunds Tekniska Högskola, LTH, möjliggör tekniken framställning av komponenter som ”i många fall inte skulle kunna tillverkas med traditionella tillverkningstekniker”. Vidare skriver LTH: ”Till skillnad från konventionell ”subtraktiv” tillverkning där material avlägsnas från ett fast block för att skapa den önskade delen, så börjar ”additiv” tillverkning (AT) med ingenting, och bygger upp delen lager för lager tills den är färdig.”

Additiv tillverkning utgår från en ”tredimensionell datormodell” av det som ska framställas.

Fördelarna med additiv tillverkning är enligt LTH bland annat att det ger möjlighet att tillverka komplexa produkter utan specialverktyg, det är priseffektivt vid ”skräddarsydda” produkter som proteser och implantat och vid tillverkning on demand.

Materialteknik kan rita om global maktbalans

Jakten på ett bra kamouflage sätter materialet grafen i centrum. Men kroppsskydd i det Nobelprisade materialet kan ta decennier att göra säkra, enligt expertis. Samtidigt är oron nu stor för att vem som helst kan köpa spetsteknik och att Europa hamnar på efterkälken.

Upptäckarna av grafen belönades med Nobelpriset år 2010. Och de närmaste åren kan de militära tillämpningarna komma. Mest konkret kanske det handlar det om att grafen, som är flera hundra gånger starkare än stål, har bra ledningsförmåga av elektricitet och värme samt nästan är helt genomskinligt, kan komma att användas vid exempelvis reparationer av kompositer i flygplan och möjligen vid kamouflage. Det säger Steven Savage, forskningschef på Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI.

– Det finns en enorm potential för grafen inom en mängd områden. Det finns faktiskt en hel del konsumentprodukter redan idag på marknaden. Till exempel i tennisracket, skidor, cykelramar och cykeldäck, säger Savage.

Och enligt Savage finns det nu ett visst förtroende för logistikkedjan för att ta fram tillräckligt med grafen för nämnda sportprodukter. Men Savage poängterar också att den komposit av grafen som finns i ett tennisracket inte är samma som man bygger ett flygplan av. Men materialet dyker också upp på fler ställen och möjligen används grafenkomposit nu förhållandevis storskaligt i bildäck.

– Jag har läst, jag kan inte bekräfta det, att det finns en fabrik i Kina som tillverkar fem miljoner däck om året för personbilar. En gummiblandning som fungerar för en personbil fungerar förmodligen på en militär lastbil också, säger Savage.

Enligt Savage skulle fördelarna med grafen i däck – det är små mängder, kanske någon procent som blandas i gummit – vara att värmeledningsförmågan ökar vilket skulle göra att slitaget minskar.

– Du vinner inte kriget på att däcken på en lastbil håller lite bättre men många bäckar små, säger Steven Savage, och tillägger att grafen även kan användas i gummiblandningar i packningar och tätningar som kan få bättre slitbeständighet och tåla temperaturvariationer bra.

Mobila kamouflage och reparationer

Men enligt Savage kan grafen också bli mycket användbart vid så kallade högpresterande kolfiberkompositer. Dessa kompositer används i exempelvis flyg- och fartygsindustrin. Bakgrunden är att det idag finns problem med kompositerna som är uppbyggda av flera tunna skivor av kolfiber. Mellan varje skiva finns en plast, en epoxy eller polyester, för att hålla kolfiberskivorna på plats. Men detta fyllnadsmedel har dåliga mekaniska egenskaper jämfört med kolfibern och kan skadas vilket är både svårt att upptäcka och laga. Problematiken skulle kunna minska med hjälp av att använda grafen.

– Med grafen kan man öka de mekaniska egenskaperna, exempelvis brottsäkerheten på epoxyn, säger Steven Savage.

Och även om det givetvis dröjer innan ett nytt JAS 39 Gripen byggs i grafen så kan materialet komma att användas för att laga befintlig komposit.

– Det kan bli en viktig tillämpning både civilt och militärt. Bland annat är Airbus intresserat av detta, säger Steven Savage.

Andra produkter som Savage säger att FOI följer noga för att se vad som händer inom de närmaste fem till tio åren beträffande grafen finns inom ballistiskt skydd (kroppsskydd) och inom kamouflageområdet.

Just när det gäller kamouflage säger Steven Savage att dagens mobila kamouflage, så kallade MCS (mobile camouflage systems) som används för att dölja exempelvis fordon, och även kamouflage för  fasta anläggningar eller utrustning i fält, inte har någon effektiv funktion när det gäller skydd mot radarupptäckt.

– Det är för tidigt att säga, men kan man bygga ett radarkamouflage skulle man gärna göra det. Och om man blandar in grafen, det är inte enkelt, men då kanske man kan styra elektrisk ledningsförmåga i dagens kamouflage och då är det inte otänkbart att man kan minska radarsignaturen, säger Savage.

När det gäller ballistiskt skydd (kroppsskydd) är Savage mer tveksam. Bedömningen är att det krävs runt 20 års utveckling för att få något riktigt säkert på plats.

– Alla säger att grafen har utomordentliga mekaniska egenskaper och det måste vara bra som ballistiskt skydd. Ja, det har bra mekaniska egenskaper men det finns inget likhetstecken med att det är ett bra ballistiskt skydd. Det är många som vill sälja ballistiskt skydd innehållande grafen, det finns företag i USA och om man läser det som de publicerar på nätet skulle jag inte våga använda det som skydd idag, säger Steven Savage.

Teknik tillgänglig för icke-vänner

Enligt Savage ligger Europa bra till när det gäller utvecklingen inom grafen med USA lite efter.

– Vad Kina gör är svårt att säga men de publicerar enormt mycket inom exempelvis radarabsorbering och grafen. Intresset är högt men vetenskapligt är kvaliteten blandad. Men det är lite oroande att Kina satsar så mycket, det kan vara något vi får möta i framtiden, säger Steven Savage.

I Nato-rapporten ”Volume 2 – 2020, Journal of the NATO Science and Technology Organization” står att Nato och vissa nationer nu är bekymrade över den revolutionerande snabba utveckling inom den civila sfären. Detta med anledning av att de flesta upptäckter som sker omfattar så kallade dubbelt användningsområde. I rapporten står att de viktigaste nya upptäckterna kan bli ”game-changing” för framtidens krigföring och militära balans.

– För 20 eller 25 år sedan utvecklades spetstekniken av försvarsindustrin och försvarsaktörer. Idag är det tvärt om. Den riktiga spetstekniken inom grafenområdet ägs av företag som gör kompositer och säljer det till högstbjudande. Så tekniken finns fritt tillgänglig för vem som helst, vänner och icke-vänner, säger Savage.

Och enligt Savage är vissa inom Nato oroade för att det tar sådan tid att utveckla försvarsmateriel i väst.

– Kina har också gammalt materiel men de utvecklar nytt hela tiden och omsättningen är mycket snabbare. Så kommer det en ny teknik som fungerar så kommer säkert Kina att implementera den först, säger Steven Savage.

Hur ser då Försvarsmakten på utvecklingen kring grafen?

– Generellt om det finns ett nytt ämne som är väldigt hållbart, väldigt lätt och dessutom har goda elektriska egenskaper så är det ju oerhört intressant i många produkter, säger Rickard Stridh,  forskningschef på Försvarsmakten.

Enligt Stridh behöver det inte handla om att nya produkter ska utvecklas med nya material. Istället kan det vara så, som nämns ovan, att befintliga produkter, exempelvis inom personligt skydd som hjälmar och västar kan komma att förbättras. Och inte minst efterfrågas alltså en utveckling inom kamouflage.

– Det är en av våra stora utmaningar. Sensorerna blir fler och fler, lättare och lättare och de finns, förutom där de fanns förr, nu också på drönare och i rymden. Så vi går mot ett läge där det nästan inte går att gömma sig och då är det är ju väldigt intressant för oss om det går att få ned signaturen på vår utrustning, säger Rickard Stridh.

Exakt hur användandet av grafen i mer ”enkla” produkter som bildäck och packningar kan komma att påverka Försvarsmakten är svårare att sia om, enligt forskningschef Stridh.

– Men det är klart att leverantörer och underleverantörer kommer att välja det bästa materialet för respektive funktion, säger han.

Samtidigt står det klart att hela frågan om nya material nu står i fokus hos Försvarsmakten. Något som konkret just nu visar sig.

– Vi startar ett eget forskningsområde för material och produktionsteknik nu i samband med de ökningar av forsknings- och teknikanslaget som vi ser. Det är under uppstart nu, säger Rickard Stridh.

Fakta – grafen:

Grafen, beskrivs av Chalmers tekniska högskola som ett supermaterial. Högskolan skriver att det är 300 gånger starkare än stål och att det är det lättaste kända materialet och att det är ”ett enda lager kolatomer tjockt”. Grafen leder elektricitet bättre än koppar och materialet upptäcktes år 2004 och som en följd kom Nobelpriset i fysik 2010 till upptäckarna.

Källa: Lunds tekniska högskola och Chalmers tekniska högskola.

Framtiden är redan här

Vi har intervjuat några av Sveriges främsta forskare och beslutsfattare inom teknik, diplomati och handel. Och ord som ”enorm potential, ”en rasande takt” och ”ett väldigt, väldigt race just nu” används om utvecklingen.

Men frågan är: Hur påverkar det försvaret av Sverige imorgon?

Kombinationen av ny teknik och försvar är en lika klassisk som svår fråga. Utan att gå århundraden tillbaka i tiden, vilket ibland görs när frågan ska beskrivas, kan Riksrevisionens rapport – ”Materiel för miljarder” – från år 2004 citeras. Där skriver myndigheten, angående utveckling och avveckling av försvarsmateriel:

”Det finns få historiska exempel på att organisation och materielförsörjning kunnat anpassas till en förändrad hotbild i tid.”

Men det räcker med att gå några månader tillbaka för att se att svårigheterna alltjämt existerar. Vid Folk och Försvars rikskonferens i januari i år sa försvarsminister Peter Hultqvists (S), angående det då mindre en månad gamla försvarsbeslutet, att ”Satsningen med en cirka 40-procentig nivåhöjning av försvarsanslagen till 2025, i förhållande till 2020, är den största sedan 50-talets början.”

Men på samma konferens var Sveriges överbefälhavare Micael Bydén samtidigt självkritisk och sa ”vi är inte där jag anser att vi borde vara” när det gäller Försvarsmaktens nivå inom vissa teknikområden. ÖB lyfte också fram det som beskrevs som viktiga framgångsfaktorer för en långsiktig och trovärdig utveckling av det militära försvaret. Micael Bydén sa bland annat att Försvarsmakten måste hålla sig i framkant och dra nytta av den tekniska utvecklingen och att den snabba teknikutvecklingen kommer att leda till att konflikters karaktär förändras.

Dessutom sade ÖB: ”Spetsteknologi är en allt viktigare strategisk tillgång. Därför behövs ett fortsatt nära samarbete med näringslivet, lärosäten och forskningsinstitut. Det gäller hela vägen från forskning och utveckling till resultat i operativ förmåga. Ett bredare grepp om forskning och utveckling är nödvändigt för att säkerställa nationell handlingsfrihet på längre sikt.”

Hot och möjligheter

I det sammanhanget vill vi visa på hur teknik kan påverka slagfältet framöver. Och klart är att flera av de forskare vi har intervjuat påpekar att teknikutvecklingen går väldigt snabbt inom en rad teknikområden – exempelvis grafen, 3d-printning, artificiell intelligens, bioteknologi och mänsklig förstärkning samt batteriteknik.

Vi har i artiklarna valt att hålla oss till teknisk utveckling som kan aktualiseras på försvarsområdet, både som hot och möjligheter, i närtid och fram till någon gång runt åren 2025 och 2030. Detta för att försöka vara lite jordnära.

Det finns ändå svårigheter med tidsperspektivet eftersom en bild som framträder är att ett tekniksprång inom ett ämne kan ge en snabb tillämpning inom ett annat. Som exempel kan det kanske finnas en väl utvecklad sensor i ett system som ligger på en hög så kallad teknikmognadsgrad, TRL (Technology Readiness Level, se faktaruta), men som behöver någon annan infrastruktur, kanske energiförsörjning, som ligger på en lägre TRL för att ett helt system ska fungera i praktiken.

Nato oroas över civil utveckling

Samtidigt finns också frågan närvarande i intervjuerna som visar att den tekniska utvecklingen huvudsakligen drivs civilt, något som militära aktörer måste förhålla sig till. Det är också tydligt att det inte bara är ÖB som bedömer att teknikutvecklingen kommer att påverka konflikters karaktär framöver. Även Nato talar om, exempelvis när det gäller utveckling av material som grafen, att det finns en oro över den snabba utvecklingen som sker civilt. Försvarsorganisationen säger att de viktigaste nya upptäckterna kan utgöra en ”game changer” för framtidens krigföring och militära balans.

I respektive artikel och teknikområde nedan lyfts specifika teknologier upp som nämnts av några av Sveriges mest framgångsrika forskare. Det ska inte ses som en fullständig kartläggning av teknologier som är på gång. Men det är exempel, och en statusuppdatering, på de möjligheter och hot som finns inom respektive område och där utvecklingen går snabbt nu. Även Försvarsmakten har ögonen på dessa områden.

– Alla de här områdena är ju en del av den här storstrategiska konkurrensen mellan de stora länderna och det är ju nästan så att 80-talets kapprustning har förbytts i en tekniktävling att vara bäst på de här teknologierna, säger Rickard Stridh, forskningschef på Försvarsmakten.

– Det som är väldigt viktigt för oss är att den nya tekniken ska läggas ihop med den gamla tekniken på de plattformar som vi sitter fast i. För att göra det för framtiden behöver vi förstå den här nya teknologin för att bedöma vad en motståndare kan göra med teknologin, säger Rickard Stridh.

Och här lyfter Stridh också upp det han ser som som en viktig del när det gäller just ny teknik kopplat till försvarsprodukter och användning inom Försvarsmakten.

– Det är oerhört viktigt att det vi använder är förutsägbart och att vi har en kvalitetsaspekt. Vi måste ha ett tydligt syfte med allting och tekniken ska underlätta för oss, inte tvärtom, säger Rickard Stridh, som också poängterar att det är viktigt att titta på de legala och etiska aspekterna av ny teknik i försvarstillämpningar.

Läs mer i artiklarna nedan.

Fakta: TRL, Technology Readiness Level (Teknologimognadsgrad) beskriver på vilken utvecklingsnivå en teknik befinner sig. Nivåerna går från TRL 1 till TRL 9 enligt nedan.

TRL 1: grundläggande principer observerade och rapporterade

TRL 2: teknologikoncept och/eller tillämpning formulerad

TRL 3: kritiska funktioner i koncept/tillämpning bevisade genom analys och experiment

TRL 4: validering av komponenter och/eller testsystem i laboratoriemiljö

TRL 5: validering av komponenter och/eller testsystem i relevant miljö

TRL 6: system/delsystemsmodell eller prototyp demonstrerad i en relevant miljö

TRL 7: systemprototyp demonstrerad i en operativ miljö

TRL 8: faktiska systemet slutfört och uppdraget kvalificerat genom test

TRL 9: faktiskt system bevisat genom framgångsrika uppdragsoperationer

Källa: FOI och Vinnova.