Hur ser vi på framtiden?

Vad tror du om Sveriges kommande 500 år? Möt olika aktörer i samtal om diplomati, handel, teknik och försvar

OM BILDEN +
Foto: Antonia Sehlstedt/Försvarsmakten

Teknik och nya samarbeten styr framtidens säkerhetspolitik
  • 21 January 2022
  • Zebulon Carlander
  • 4 minuter
Foto: Zebulon Carlander
Ny teknik och relationen mellan stora stater som USA, Kina och Ryssland. Det kommer att prägla internationell säkerhetspolitik framöver, enligt expertis. Samtidigt nämns en ännu starkare trend: länder i snabbt sammansatta allianser samarbetar militärt och civilt utanför EU och Nato.

Kanske är det Nato, North Atlantic Treaty Organization, som dyker upp som första tanke när försvarsallianser diskuteras. Organisationen, som först kallades Atlantpakten, bildades efter andra världskriget för att länder på båda sidor om Atlanten – USA och Kanada samt tio länder i Västeuropa – skulle motverka hotet från dåvarande Sovjetunionen och senare Warszawapakten. Även om Nato förändrats och nu även sysslar med krishantering och har 30 medlemmar finns grundstenen kvar: Artikel 5 – ett angrepp på en medlemsstat räknas som ett angrepp på alla medlemmar.

Och frågan om Nato är i början på 2022 mer än aktuell. I december 2021 kom Ryssland med en kravlista angående, bland annat, begränsningar i Natos utveckling.

  • Ryssland har framställt krav på att Nato inte ska få utvidgas något ytterligare och det skulle vara en ruptur för den europeiska säkerhetsordningen där stater har rätt till att fatta sina egna säkerhetspolitiska vägval, säger Zebulon Carlander, säkerhetspolitiskt programansvarig på Folk och Försvar.
Boken: Vägval – Framtiden för svensk säkerhet

Samtidigt bedömer Carlander att det nu utvecklas en ny typ av internationella samarbeten.

  • En trendspaning är att vi kommer att se mer och mer av så kallade ”koalitioner av villiga”, det är lösare och mer nischade samarbeten där ett fåtal stater går samman för att lösa ett problem eller hantera en fråga säger Carlander.

Carlander kom under hösten 2021, tillsammans med generallöjtnant Michael Claesson, insatschef vid Försvarsmakten, ut med boken ”Vägval”. Där beskriver Claesson och Carlander, själv deltidsanställd skyttegruppchef i armén, olika strategiska vägval som Sverige behöver göra relaterat till ny teknik och samarbeten inom försvars- och säkerhetspolitik.

  • Vi ser ett växande intresse för internationella samarbeten generellt. Framförallt i vårt närområde ser vi ett växande kluster av olika initiativ och nischade samarbeten, säger Carlander.




Agerar snabbare

Några exempel på europeiska samarbeten som nu växer fram utanför Nato och EU är det franska European Intervention Initiative (EI2) som handlar om att skapa en gemensam strategisk kultur runt säkerhetsfrågor mellan europeiska stater. Ett annat exempel är den brittiskledda snabbinsatsstyrkan Joint Expeditionary Force (JEF).

Länder övar tillsammans och med de rätta politiska besluten kan de agera tillsammans. Sverige deltar i båda de här samarbetena och de är exempel på den här typen av ad hoc-lösningar för att lösa ett problem, säger Carlander.
Men samarbetena behöver inte vara militärt betingade och de kan förändras över tid. Ett exempel är The Quad, the Quadrilateral Security Dialogue, som delvis går att spåra tillbaka till räddningsinsatsen efter tsunamin i Indiska oceanen 2004. De ingående länderna – USA, Australien, Indien och Japan – har sedan dess intensifierat samarbetet i takt med att spänningarna med Kina ökat. Våren 2021 genomfördes ett digitalt toppmöte med ledarna för de fyra länderna.

  • Det var en markering för att samarbetet har blivit mycket viktigare, säger Carlander.

Enligt Carlander ger de här samarbetena en ökad flexibilitet för ingående länder jämfört med de administrationstunga Nato och EU.

  • De tillfälliga koalitionerna är användbara för de kan agera rätt fort och komma på plats utan att hantera stora kollektiva beslut. Men jag tror inte att de kommer att ersätta de etablerade strukturerna utan de kommer snarare att komplettera. De mer etablerade strukturerna har en organisatorisk tyngd och storlek som ingen annan kan matcha, säger Carlander.
Zebulon Carlander
Zebulon Carlander

I sammanhanget nämns att EU:s gemensamma försvars- och säkerhetspolitik också har utvecklats de senaste åren. Ett aktuellt exempel är den europeiska försvarsfonden EDF som EU-kommissionen föreslagit för åren 2021 till 2027. Syftet är bland annat att effektivisera EU:s försvarsteknologiska och industriella bas för att ge EU strategisk självständighet och handlingsfrihet.

Andra viktiga samarbeten för Sverige är exempelvis det med Finland och de med EU och Nato. (Se faktaruta.)

Enligt Zebulon Carlander möjliggör de svenska samarbetena, bland annat, deltagande i avancerade Nato-övningar som kan pågå i större skala än vad som är fallet med enbart nationella övningar.

  • Det kan också handla om att vi vill ha access till teknologi eller underrättelser som kan vara till gagn för vår försvars- och säkerhetspolitik. Sedan kan de här etablerade strukturerna och relationerna vara viktiga i händelse av en kris- eller konfliktsituation för att hantera en plötsligt uppkommen situation, säger Carlander.





På minussidan då, vad finns där?

  • I debatten resoneras om hur samarbeten skapar nya beroenden, om vi åtar oss något som begränsar vår politiska handlingsfrihet i utrikespolitiken och huruvida det påverkar det säkerhetspolitiska läget i vår omvärld. Man behöver göra en helhetsbedömning, men tittar man tillbaka för svensk del till kalla kriget, så var det mycket mer känsligt med internationella militära samarbeten då, säger Carlander.

Men det finns en viktig gränsdragning så här långt för Sverige, enligt Carlander. Det är att Sverige inte är med i Nato till följd av organisationens artikel 5 – den ovan nämnda ömsesidiga försvarsförpliktelsen.

  • Så även om vi är en väldigt nära partner till Nato så finns alltid den barriären där för båda parter, säger Carlander.

Vi sidan om nya säkerhetspolitiska samarbeten bedömer Carlander att den snabba tekniska utvecklingen kommer att prägla internationell säkerhet framöver.

  • Jag tycker inte riktigt vi har greppat hur stor den här frågan har blivit i internationell säkerhetspolitik. Stormakterna konkurrerar med varandra om att ligga i framkant när det kommer till utveckling av teknik, exempelvis artificiell intelligens, autonoma system, kvantteknik och 5g-nät, säger Carlander.





Vad kan det här innebära?

  • Det kan innebära att vi får en uppdelad värld mellan olika teknikzoner där en del använder Apple och Ericsson och en annan del Huawei. Det skulle segmentera världen med olika teknikstandarder, säger Carlander.

Bakgrunden här är exempelvis den hårda tonen mellan olika länder när det gäller handel. Sommaren 2021 skrev det svenska telekombolaget Ericsson i delårsrapporten för det andra kvartalet ”Det är dock klokt att räkna med en betydligt lägre marknadsandel i Kina för Networks och Digital Services, eftersom det tidigare beslutet att utesluta kinesiska leverantörer från de svenska 5G-näten kan påverka tilldelningen av marknadsandelar”.

Och mellan USA och Kina råder fortsatta motsättningar sedan 2018 då länderna införde strafftullar på varandras varor. Och enligt Zebulon Carlander flyter försvars-, handels- och diplomatiska frågeställningar generellt allt mer in i varandra.

“Det är olika verktyg i den säkerhetspolitiska verktygslådann”

  • Det är olika verktyg i den säkerhetspolitiska verktygslådan. Och när det kommer till ”hårda” säkerhetspolitiska frågor brukar försvarets kapacitet och förmåga anses vara något som ger trovärdighet till diplomatin, säger Carlander.

Och på längre sikt kommer det att påverka.

  • Jag tror att den största frågan för internationell säkerhetspolitik är relationen mellan USA och Kina. Exempelvis har USA:s försvarsminister Lloyd Austin sagt att Kina är det dimensionerande hotet för den amerikanska försvarsmakten, säger Carlander.

I mitten på september 2021 dök också det säkerhetspolitiska försvarssamarbetet AUKUS upp. I fokus står en uppgörelse mellan Australien, Storbritannien och USA som gör att Australien får möjlighet att köpa kärnenergidrivna ubåtar av USA. Dessutom innebär den nya säkerhetspakten att de tre länderna ska samarbeta när det gäller ny teknik och cyberfrågor, exempelvis inom kvantteknik och artificiell intelligens.

Och enligt Carlander finns det i den Indopacifiska regionen, alltså området som förenar Indiska oceanen och Stilla havet, ett växande kluster av den här typen av initiativ där den gemensamma nämnaren är att balansera Kina. Dels tidigare nämnda Quad och AUKUS.

  • Det finns också ett par andra liknande konstellationer på gång. Det är en markör för att Indo-Stillahavsregionen är det prioriterade strategiska området för USA. Och det har lett till de här förnyade diskussionerna i Europa om relationen med USA, säger Carlander.




Natos flagga

Frågan är då om traditionella samarbeten som exempelvis Nato, och i viss mån EU, trots allt kan komma att påverkas om fler säkerhetsallianser bildas?

  • Ja, på sikt kan den risken absolut finnas. Men jag tror att ledande aktörer som USA är måna
    om att inte underminera etablerade organisationer som Nato. Men för svensk del är utvecklingen
    av de minilaterala samarbetena likväl betydelsefullt och inte helt okomplicerat. Deltagande där kan ge oss större inflytande samtidigt som vi som en liten stat har ett intresse i att dialog och beslut sker inom ramen för större multilaterala strukturer, säger Zebulon Carlander.




Fakta: Sveriges internationella försvarssamarbeten

Den svenska regeringen delar upp de internationella samarbetena i bilaterala, det vill säga samarbeten som sker mellan två parter, och multilaterala samarbeten, vilka sker mellan flera aktörer.

Enligt regeringen är samarbetet med Finland det ”mest långtgående” när det gäller de bilaterala. Övriga samarbeten som nämns i det sammanhanget är de med ”grannländerna i Norden och Östersjöregionen”. Också samarbetena med Frankrike, Storbritannien, Tyskland och USA ses som viktiga.

Bland de multilaterala försvarssamarbetena räknar regeringen upp det med EU som viktigt. Även European Intervention Initiative (EI2), Joint Expeditionary Force (JEF) samt Nato betraktas som viktiga.

Dessutom nämns Framework Nations Concept (FNC) som leds av Tyskland och rymmer projekt relaterade till kemiska, biologiska, radiologiska och nukleära hot. Även Nordefco, det nordiska försvarssamarbetet där det sedan 2018 finns en vision om att samarbetet ska stärkas, tas upp. Vidare listas Norra gruppen som startades av Storbritannien 2010 och där de nordiska och baltiska länderna tillsammans med Nederländerna, Polen, Storbritannien och Tyskland diskuterar gemensamma frågor.

Även Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE), ett samarbetsorgan med 57 länder, nämns. I OSSE medverkar samtliga europeiska stater, USA, Kanada och länder i Centralasien. Verksamheten handlar om säkerhet i brett perspektiv: militär rustningskontroll, mänskliga rättigheter, rättssäkerhet och demokrati.

Källa: Regeringen.se.

Läs gärna mer om skillnaden mellan försvarssamarbeten och materielsamarbeten.

Föregående inlägg
Sverige och Frankrike i maktkamp om EU:s framtid
Nästa inlägg
Företag och ekonomi måltavla i statliga konflikter