Befrielsekriget (1520-1523) är en traditionell benämning på det av Gustav Vasa ledda upproret mot Kristian II som resulterade i att Sverige definitivt lämnade Kalmarunionen och att Vasadynastin fick makten. Upproret började i Småland redan i slutet av 1520. Men fokus kom dock snart att förflyttas till Dalarna där Gustav Vasa valdes till hövitsman (militär befälhavare) i januari 1521.

Kristian II, i Sverige mest känd som Kristian Tyrann, blev kung över Danmark år 1513 efter sin far Hans, och var under sin livstid stundvis även kung över Sverige och Norge. Liksom sin far ville Kristian stärka kungamakten på adelns bekostnad, något som skapade starkt motstånd – särskilt i Sverige. År 1520 lyckades Kristian, med hjälp av tyska legosoldater, besegra det svenska motståndet och ta makten i Sverige. Han kröntes till svensk kung i Stockholm samma år. Kort därefter ägde Stockholms blodbad rum, där många av hans motståndare inom adeln avrättades – troligen på order av hans rådgivare.

Efter blodbadet fortsatte dock missnöjet att växa. År 1521 bröt ett uppror ut mot Kristian II, lett av Gustav Eriksson Vasa. Upproret började i Dalarna och spred sig snabbt över landet. Under våren besegrades Kristians befälhavare Didrik Slagheck vid Brunnbäcks färja nära Västerås, och innan årets slut hade större delen av Sverige kommit under upprorsmännens kontroll. Detta uppror utvecklades till det som kallas Gustav Vasas befrielsekrig (1521–1523). Kriget ledde till att Sverige bröt sig ur Kalmarunionen och blev självständigt. År 1523 valdes Gustav Eriksson till Sveriges kung under namnet Gustav Vasa. Som minne av denna seger finns namnet ”Befrielsekriget” och årtalet 1521 broderade i guld på Livgardets fanor.