Sanktioner som säkerhetspolitiskt instrument

Internationella sanktioner är ett säkerhetspolitiskt instrument för att trygga fred och säkerhet samt främja demokrati och mänskliga rättigheter. Sanktioner kompletterar andra instrument, såsom diplomati, bistånd och handel, och innebär att ett land eller flera länder (ex EU) försöker begränsa handlingsfriheten för en stat, en grupp eller individer.

I samband med Rysslands invasion av Ukraina har sanktionsinstrumentet blivit omtalat i svensk media. Sanktioner har historiskt varit en del av säkerhets- och handelspolitiken. Den första dokumenterade sanktioner skedde redan 432 f.Kr., när Aten förbjöd handlare från Megara att verka på Atens marknadsplatser och strypte därmed den rivaliserande stadsstatens ekonomi. Sanktioner i form av exportförbud har varit vanliga i Sveriges historia, men det var egentligen först med inrättandet av Nationernas förbund (NF) som landbaserade sanktioner kom att utformas. Under 1900-talet fick vi sedan se flera länder och Förenta nationerna (FN) använda sanktionsinstrumentet för att nå specifika säkerhetspolitiska mål.

Bild: Restriktioner på import och export är vanliga sanktioner

Fram till början av 1990-talet var internationella sanktioner generella och riktades enbart mot stater i form av t.ex. handels- och vapenembargon. Exempelvis för att förhindra spridning eller uppbyggnad av massförstörelsevapen. Inriktningen de senaste decennierna har istället varit att påverka de ansvariga politiska ledarna och regimföreträdare, inte minst för att komma åt brott mot mänskliga rättigheter. Det kan handla om att påverka regimens handlande eller ett beslut som fattats.

Sanktioner kan här riktas även före ett beslut, dvs för att markera mot en kommande handling. En drivkraft till mer riktade sanktioner är önskan att så omsorgsfullt som möjligt påverka de som är ansvariga för politiken eller verksamheten. Hur sanktioner utformas är avgörande för hur effektiva de är som säkerhetspolitiskt instrument.

Förenklat kan sanktionernas delas in i ekonomiska och icke-ekonomiska sanktioner. Ekonomiska sanktioner vara handelssanktioner eller finansiella sanktioner där det i första avseendet kan handla om att förhindra import och export av varor till och från en stat och i det andra avseendet frysning av ekonomiska tillgångar eller förbud mot penningtransaktioner.


Icke-ekonomiska rör oftast diplomatiska förbindelser men kan även handla om att begränsa eller avbryta kommunikationer eller sportutövning. Riktade sanktioner kan omfatta både ekonomiska och icke-ekonomiska sanktioner, te.x. frysning av en enskild persons finansiella tillgångar eller reserestriktioner till ett visst land. Alla sanktioner utformas samtidigt inte för att straffa en stat eller en person, utan möjlighet finns även att utlova en belöning för en aktör i syfte att skapa incitament till en handling (en s.k. positiv sanktion).

En av de vanligaste sanktionsformerna är begränsningar i exporten av vapen, här omfattar ofta sanktionerna den försvarsmateriel som finns upptagen i EU:s gemensamma militära förteckning. Tillstånd för export av försvarsmateriel till stater under vapenembargo beviljas inte, om inte något av de undantag som anges i FN-resolutioner eller beslut av Europeiska unionens råd kan tillämpas på den föreslagna exporten. Med sanktionsbestämmelser kan det även bli aktuellt med strängare restriktioner för exporten av produkter med dubbel användning (PDA) till vissa stater eller att PDA-export helt förbjuds.

FN:s säkerhetsråd har enligt FN-stadgan mandat att besluta om internationella sanktioner för att upprätthålla eller återställa internationell fred och säkerhet. Europeiska unionen genomför alla sanktioner som utfärdas av FN:s säkerhetsråd genom lagstiftning på EU-nivå. Även EU:s egna, så kallade autonoma restriktiva åtgärder, alltså sanktioner som inte baserar sig på säkerhetsrådets resolutioner, fastställs genom beslut och förordningar av rådet.
EU:s befogenheter inom sanktionspolitiken utgår från fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, detta inom ramen för EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik (Gusp). Medlemsstaterna är skyldiga att genomföra även sådana sanktioner som enbart beslutats av rådet. Det gäller särskilt export av försvarsmateriel.

Som säkerhetspolitiskt instrument har sanktioner blivit viktig där den kombinerar diplomatin med handeln. Precis som de säkerhetspolitiska hörnstenarna så har sanktionen en effektivitet i en viss fas och tillämpats med olika framgång, där dess effekt kan ha betydelse i förebyggande syfte, under ett skede eller efter ett skede.


Utrikesdepartementets enhet för europeisk säkerhetspolitik samordnar den svenska sanktionspolitiken, men flera myndigheter har ansvar för sanktioner bl.a. Finansinspektionen, ISP och Kommerskollegium.


”Få i Sverige har den storstrategiska förmågan”

Tuffare internationell miljö och bredare arbetsuppgifter inom säkerhetspolitik gör att rektorn för Försvarshögskolan ser stora möjligheter för den som väljer att arbeta i branschen. Men brister i Sverige att se kopplingen mellan försvar, diplomati, handel och ny teknik – samt ett problematiskt sätt att finansiera forskningen – gör att rektorn Robert Egnell ibland ”ligger en aning sömnlös” om nätterna.

– Jag tycker att det är få i Sverige som har den storstrategiska förmågan att tänka politiskt på högsta nivå. Inte bara tänka att ”det här är en militär insats och det handlar om att nå de militära målen”. Snarare borde man tänka: ”hur bidrar det militära instrumentet till att nå våra politiska mål”. Och likadant med handelspolitiken, diplomati och biståndet. Alla verktygen hänger ihop, säger Egnell.

Och han fortsätter:

– Det värsta är om de pekar i olika riktningar, om man med ena verktyget främjar en typ av politik medan den andra handen gör något helt annat.

Och att det är allvar bakom orden står klart. För den första delen av intervjun med Robert Egnell – rektor för Försvarshögskolan, FHS, som bedriver civil och militär utbildning och forskning inom bland annat krigs- och statsvetenskap, militärteknik och folkrätt – sker mitt under krisen i Afghanistan när USA, Nato och allierade efter nästan 20 års närvaro lämnar landet som går tillbaka mot ett talibanstyre. Vid det andra intervjutillfället, i januari 2022, riktas i princip hela världens, åtminstone de offentliga, säkerhetspolitiska blickarna mot Ukraina och Ryssland. Där har Ryssland mobiliserat tiotusentals soldater längs gränsen och samtidigt framställt en kravlista som innebär, bland annat, begränsningar i hur Nato ska tillåtas arbeta och utvecklas i framtiden.

Robert Egnell

– Det är alldeles för tidigt att utvärdera svensk policy och strategi gentemot Ukraina. Men det är tydligt att i en så mångfacetterad konflikt, som dels sker rent fysiskt på marken men också i gråzonen med cyberattacker och informationspåverkan, att det är enormt viktigt att de olika verkansinstrumenten i svensk säkerhetspolitik hänger ihop, säger Egnell.


Något som alltså inte var fallet i Afghanistan.

– Den internationella insatsen i Afghanistan är ett exempel på bristande förmåga att tänka strategiskt och se hur de olika verkansinstrumenten hänger ihop, säger Egnell.

Kortfattat beskriver Egnell det som hände i Afghanistan som ett resultat av att USA där bedrivit kriget mot terrorismen och al-Qaida i kombination med militära insatser och ”utköp” av krigsherrar och talibaner. Och det har, i viss mån, stärkt antidemokratiska krafter så länge de varit allierade i kriget mot terrorismen. Samtidigt har den nationsbyggande insatsen försökt åstadkomma demokratisering, jämställdhet och mänskliga rättigheter genom att konstruera och stödja en centralmakt i Kabul. Följden blev en insats med oklart slutmål, enligt Egnell: var det en militär insats mot talibaner och al Qaida? Eller en statsbyggande insats för demokratisering med mänskliga rättigheter och modernisering av Afghanistan som mål? Oklarheten, hävdar Egnell, har betytt att olika aktörer i Afghanistan haft helt olika mål. Exempelvis var Sverige inte på plats enbart för att vinna kriget mot terrorismen, även om det inledande syftet var att visa solidaritet med USA efter terrorattackerna den 11 september 2001. Men insatsen har från svensk sida alltmer formulerats som statsbyggande.

– Den snabba kollapsen vid urdragningen visar att den militära insatsen att besegra talibanerna och att bygga upp den afghanska armén fullständigt misslyckats. Samtidigt har statsbyggnadsprojektet, att bygga ett land och en centralmakt som afghanerna har förtroende för, också misslyckats. En viktig lärdom är därför vikten av strategisk kompetens – att förstå hur staters verkansinstrument ska samordnas för att nå olika mål, säger Egnell.

Komplexa säkerhetshot

Men det är inte bara storstrategisk kompetens som krävs av den som vill arbeta inom modern säkerhetspolitik. Enligt Egnell sker nu grundläggande förändringar i samhället som gör att såväl studenter som utbildning måste anpassas till en oerhört komplex omvärld. Traditionell kunskap om krig och konflikter måste finnas kvar och utvecklas. Men kompetensen måste kompletteras med insikter i hur exempelvis klimatförändringar, pandemier, flyktingströmmar och migration, internationell kriminalitet, radikalisering och terror påverkar säkerheten.

– Det är jätteutmaningar som inget land kan hantera på egen hand. Samtidigt har vi ett allt sämre fungerande internationellt system. FN och andra internationella organisationer fungerar inte särskilt bra just nu och det gör att vi inte står särskilt väl rustade inför de här stora utmaningarna, säger Egnell.

Ytterligare en aspekt som nu starkt påverkar säkerhetspolitikområdet är den snabba tekniska utvecklingen. Inte minst inom cyber, automatisering och digitalisering där Egnell säger att FHS nu måste lägga stor kraft för att hänga med. Dels i hur utbildning och forskning bedrivs – men också när det gäller utbildningens innehåll.

– Utvecklingen drivs av näringslivet och går så fort att myndigheter och försvarsmakter runt om i världen mest försöker förstå vad som händer och hur tekniken kan appliceras militärt. Vi behöver utbilda personer som förstår helheten, hur hänger allt ihop i ett försvarspolitiskt system och hur påverkar tekniken krigföring och vapensystem? Där tror jag utmaningen ligger – hur ska vi gifta ihop skickliga forskare och näringslivsföreträdare som kan utveckla produkter med skickliga taktiker på slagfältet, säger Egnell.

Och det är i den här omvärldsmiljön – tillsammans med återuppbyggnaden av totalförsvaret – som Robert Egnell ser en bredare arbetsmarknad inom säkerhetsområdet. Exempelvis behövs personer med bred tvärvetenskaplig utbildning som bland annat kan arbeta mot terror och radikalisering i en kommun, med säkerhets- och krissamordning på en länsstyrelse eller med beredskapsfrågor på ett departement eller myndighet.

– Krisberedskapsfrågor tas nu på stort allvar och den som ska jobba med det måste ha kompetens att hantera allt från en skogsbrand till kriget mot Ryssland, säger Egnell.

Även internationellt växer nya behov fram bredvid de traditionella internationella organisationerna som exempelvis FN.

– Näringslivet lever också med de här utmaningarna. Vad händer under samhällskriser, elbortfall, internationella kriser eller att det helt plötsligt kanske blir handelsstopp mot Kina – vad gör vi då? Många aktörer är nu i stort behov av analytisk förmåga inom säkerhetsområdet, säger Egnell.

”Beröringsskräck för försvarsforskning”

Men samtidigt som Robert Egnell ser en bredare arbetsmarknad inom säkerhetsområdet finns också en oro för Sveriges framtida och nuvarande situation som kunskapssamhälle inom försvar och säkerhet. Bakgrunden är att all kunskapsutveckling och utbildning måste vila på en stark vetenskaplig grund och ledande forskning – och här finns nu, enligt Egnell – problem i Sverige. Det handlar om strukturen för fördelning av forskningspengar: Försvarsforskning finansieras inom försvarsanslaget som går via försvarsdepartementet medan övrig forskning finansieras via utbildningsdepartementet.

– Idén att vi tydligt kan separera militärt från civilt, eller krig från fred, blir mer och mer problematisk och nästan farlig. Inte minst när man tittar på teknikutvecklingen. Vi kan inte säga att här har vi en militär teknikutveckling och här har vi en civil, det mesta är en gråzon med applikationer för både krig och fred, och då måste vi tänka bredare inom forskningsfinansiering och kunskapsutveckling inom både de tekniska och säkerhetspolitiska områdena, säger Egnell.

Inte heller Vetenskapsrådet eller andra stora forskningsråd och stiftelser är särskilt intresserade av försvars- och säkerhetsområdet, enligt Egnell.

– Det är nästan en viss beröringsskräck och det tycker jag är problematiskt. Vi är glada över finansieringen från försvarsanslaget. Men jag skulle gärna se att vi hade starka samarbetspartners och konkurrenter på andra lärosäten som fick finansiering från utbildnings- och forskningsanslaget för att bedriva forskning och utbildning för den växande försvars- och säkerhetssektorn. Men så är det inte nu, säger Robert Egnell.

Expert om global konflikt och Putin: ”Enbart militär bygger inte hållbar fred”

Bredda säkerhetsbegreppet, ha koll på konspirationsteorier och minska risken för naturkatastrofer är frågor som nu måste belysas för att konfliktnivån ska gå ned globalt. Men för hållbar fred krävs också jämställdhet och att fler inkluderas i fredsavtal.

Det säger Johanna Gårdmark, chef för enheten för fredsinsatser vid Folke Bernadotteakademin, FBA – en  myndighet under utrikesdepartementet som arbetar med fred, säkerhet och utveckling – och som har uppdrag i exempelvis Afghanistan och Ukraina. I det senare fallet har myndigheten också i nuläget personal sekonderad i landet för EU:s och OSSE:s insatser.

– I tider då spänningen ökar i vårt närområde, när Ryssland ifrågasätter den europeiska säkerhetsordningen, när militära förband flyttas och förstärks, är det särskilt viktigt att inte glömma bort det breda säkerhetsbegreppet. Det finns inga enkla lösningar. Att endast titta i den militära verktygslådan bygger inte långsiktig och hållbar fred. Det gäller i vårt närområde och det gäller i andra delar av världen, säger Johanna Gårdmark som innan arbetet på FBA också har en bakgrund på försvarsdepartementet och vid Sveriges delegation till Nato.

Johanna Gårdmark, Folke Bernadotteakademin

För att nå en hållbar fred krävs enligt Johanna Gårdmark satsningar på att bygga jämlika samhällen, möjliggöra ekonomisk utveckling, minska fattigdom, stärka institutioner samt arbete för minskad korruption. Ytterligare en viktig komponent är att möjligheter skapas för en demokratisk utveckling.

– Ju mer demokrati som finns, desto mindre risk för konflikt, säger Gårdmark.

– Flera experter pekar till exempel på att den demokratiska utvecklingen i Ryssland har gått åt fel håll, och att det är en av grunderna i Vladimir Putins aggressiva agerande på den utrikespolitiska arenan, säger Gårdmark.

Och samtidigt som det under januari 2022 är stort fokus på vad Ryssland gör, och avser göra, i och runt Ukraina, så blev världen sensommaren 2021 påmind om hur svårt det är att nå en hållbar fred efter en konflikt. Då avslutades den internationella insatsen i Afghanistan samtidigt som talibanerna återtog makten i landet. Och den händelseutvecklingen reser många frågor som söker svar, enligt Johanna Gårdmark.

– Vad är viktigast när man ska bygga fred i ett samhälle? Vilken roll har de fredsfrämjande insatserna spelat, både civila och militära? Vilka är lärdomarna av detta för oss som arbetar med frågorna? Hur ska vi utforma framtida stöd så att det blir effektivt?.

– Vi har varit där i 20 år med civila, militära och humanitära insatser, och vi har haft en ambition att bygga ett samhälle som skulle stå väl rustat, och sedan, på ganska kort tid, riskerar det som uppnåtts att raseras, eller väsentligt undergrävas. Men det är viktigt att inte dra förhastade slutsatser, att säga att allt har varit misslyckat, det har det verkligen inte varit, säger Gårdmark.

”En individ behöver säkerhet på en rad områden”

Enligt Johanna Gårdmark finns ett begrepp som är viktigt att ha i åtanke då fred och säkerhet diskuteras. Mänsklig säkerhet. Begreppet rymmer flera delar – och handlar om att beskriva olika aspekter av vad som ger människor trygghet – och är till nytta för att identifiera underliggande orsaker till en konflikt.

– Delarna i begreppet mänsklig säkerhet hjälper till att lyfta perspektivet från statens säkerhet till individens säkerhet. Det påminner om att försvars- och säkerhetspolitik finns för att säkerställa individens säkerhet, säger Johanna Gårdmark.

Vad ingår då i mänsklig säkerhet?

Ja, kortfattat handlar begreppet om att en individ behöver säkerhet på en rad områden: ekonomi, mat, hälsa, miljö och personlig säkerhet utan risk för våld. Dessutom ingår säkerhet för grupper, att inte förföljas på grund av exempelvis religiös eller etnisk tillhörighet. Även politisk säkerhet är en del, där närvaron av mänskliga rättigheter och exempelvis rätten att uttrycka sig fritt är central.

– Mänsklig säkerhet är ett väldigt brett begrepp. Men jag tror att om man skulle prata om det oftare så skulle fler aspekter prioriteras när samhällen ska byggas upp efter en konflikt, säger Gårdmark.

Vad skulle prioriteras då?

– Det viktigaste är kanske just det, att inte prioritera enbart vissa delar, utan att arbeta med en stor bredd av frågor som gör att människor känner ökad säkerhet i sina liv och vågar planera för framtiden, säger Gårdmark.

Samtidigt poängterar hon att traditionella aktörer som exempelvis FN och EU inte kan göra mer än vad dess medlemsstater tillåter dem.

– Det kommer alltid att finnas medlemmar i FN:s säkerhetsråd som stoppar förslag. Men oavsett om det handlar om internationella organisationer som FN, eller enskilda länder, så är Johanna Gårdmarks bild att det nu krävs en förändring i agerandet i samband med fredsbyggande åtgärder.

– Vi måste bli mycket bättre på att lyssna och anpassa lösningar till lokala situationer. Inte bara dundra in och sätta igång stora processer som inte alls är lokalt förankrade. Vi säger ibland ”this is the way we do it in Sweden” och så vill vi exportera våra lösningar och tänker att det ska fungera överallt i världen men så enkelt är det inte, säger hon.

UNHCR i Idlib, Syrien. Foto: Ahmed Akacha (Pexels)

– Det är också väldigt viktigt att få med kvinnor och ungas behov i fredsbyggande, att deras perspektiv och erfarenheter tas tillvara. Alla behöver komma till tals om vad som behövs i ett samhälle för att ett fredsavtal ska bli hållbart över tid, säger Gårdmark.

Enligt Gårdmark, finns forskning som visar att fred och jämställdhet hänger ihop. Gårdmark hänvisar till studien ”Women’s Participation in Peace Processes and the Durability of Peace” av Jana Krause vid universitetet i Amsterdam.

Gårdmark tar också upp FN-agendan om Kvinnor, fred och säkerhet, där FBA är regeringens expertmyndighet. Den lyfter kvinnors rätt till lika deltagande i arbete som rör fred och säkerhet. De relaterade säkerhetsrådsresolutionerna betonar vikten av ett jämställdhetsperspektiv i fredsförhandlingar och slår fast att våld mot kvinnor och flickor i konflikt måste stoppas.

– Det handlar inte om att män drabbas mindre än kvinnor och unga av krig och konflikt. Men man drabbas på olika sätt och då finns det olika behov som måste tillgodoses, säger Johanna Gårdmark.

Katastrofer spär på konflikter

I mer generella termer talar Johanna Gårdmark om att det nu finns områden som måste få mer uppmärksamhet, såväl nationellt som internationellt, när det handlar om framtida säkerhet i ett bredare perspektiv. Två exempel är katastrofriskreducering, inte minst på grund av klimatförändringarna och hur organisationer kommunicerar i en tid då sociala medier tar allt mer plats.

– Jag tror verkligen att konspirationsteorier, filterbubblor och trollfabriker kommer att påverka konflikter än mer i framtiden. Alla globala aktörer som FN och EU måste arbeta med att ge en korrekt bild av händelser, bli bättre på att kontrollera och verifiera information som sprids och direkt bemöta felaktigheter. Det finns så mycket som kan gå snett i akuta skeenden av kriser eller när en konflikt byggs upp om det inte finns information som bygger på fakta, säger hon.

Katastrofriskreducering handlar om att bygga säkra samhällen som kan stå emot katastrofer som kraftigt regn med följande översvämningar, jordbävningar eller skogsbränder. I praktiken kan det innebära att hus eller infrastruktur inte byggs i vissa områden och att dammar och vattenflöden kontrolleras. Johanna Gårdmark nämner som exempel översvämningarna i Tyskland och Belgien sommaren 2021. Enligt SMHI var marken redan vattenmättad och till slut stod den inte emot kraftigt regn med följden att nivån i vattendrag steg snabbt och gav översvämningar som krävde minst 200 liv.

Kopplingen till säkerhetspolitik är inte heller långt bort, enligt Johanna Gårdmark och nämner bland annat det jordbävningsdrabbade Haiti och det ofta översvämningsdrabbade Mocambique.

– I Haiti har man redan en konflikt med våld och fattigdom i landet och på toppen kommer en naturkatastrof. Mocambique har stora problem med översvämningar och problem med islamistisk extremism. Och om man inte har en förmåga att möta naturkatastrofer med räddningstjänst och förebyggande åtgärder så spär katastroferna på konflikterna, säger hon.

Ett bättre sätt är att förbereda sig på risker och katastrofer som definitivt kommer att komma.

– Hur vi bygger samhällen avgör hur vi kan möta katastrofer och minska konsekvenserna av olika katastrofer, säger Johanna Gårdmark.





Fakta: Folke Bernadotteakademin, FBA

FBA är en myndighet för fred, säkerhet och utveckling och har som uppgift att arbeta med internationella fredsinsatser och utvecklingssamarbete i länder drabbade av konflikt. Verksamheten rymmer också arbete med exempelvis forskning och metodutveckling för att stödja statsbyggande i konflikt- och postkonfliktländer.

Källa: Folke Bernadotteakademin, FBA

Ryskt våld påverkar diplomatin

Ryskt våldskapital och skicklighet i förhandlingar i kombination med svensk otydlighet kring nationella intressen är en farlig kombination, enligt tidigare ambassadören Diana Janse. Med posteringar i bland annat Mali, Libanon och Georgien, och med 20 års erfarenhet från världens konflikthärdar, har Janse sett diplomatin inifrån.

Vi tar det direkt. För möjligen beskriver Diana Janses reaktion vid frågan om hon kan berätta någon anekdot från sin tid i orosområden runt om i världen en del om vad diplomati är och hur Janse ser på saken.

– Jag tycker det är väldigt svårt att summera 20 års arbete med någon käck anekdot. Vad jag tar med mig i allt jag gör är någon slags nolltolerans för trams och i-landsproblem. Jag har blivit stärkt i övertygelsen att vi måste öka vår motståndskraft i Sverige på alla plan, externt som internt. Oavsett om hoten kommer från antagonistiska krafter eller från naturkrafter, säger Janse.

Mellan 2019 och 2021 var Janse Sveriges ambassadör i Mali som plågats av inre stridigheter sedan självständigheten från Frankrike 1960. Janse har också varit ambassadör i Georgien mellan 2010 och 2014 – alltså två år efter kriget mellan Georgien och Ryssland – samt i Libanon (och samtidigt chargé i Syrien), och arbetat för utrikesdepartementet på plats i Moskva och Afghanistan.

Men en gemensam nämnare som Janse sett på dessa platser är att länder sällan är förberedda när olyckan i form av krig eller naturkatastrof är framme.

– Vad jag menar är att det kan förhindras genom ett idogt arbete i resiliensfrågor inom statens hela verktygslåda. Det kan göras med stärkta relationer, stärkt motståndskraft och ekonomi, säger Diana Janse.

Frågan som dyker upp i sammanhanget är: vad behöver Sverige göra här?

– Vi har anledning att rusta oss på alla plan. Försvarsmässigt, cybermässigt, pandemimässigt. Att rusta oss låter som att vi bara ska köpa stridsvagnar. Men det handlar också om att vara en trovärdig partner som visar att vi ser om vårt eget hus och kan ta hand om oss själva och att vi kan bidra med säkerhet i närområdet, säger Janse.

Diana Janse

Tycker du att det finns en brist här idag?

– Ja, det tycker jag.

Märker du av det internationellt i samtal med andra diplomater?

– Ja, jag tror att Sverige uppfattas som en trovärdig och lojal partner men det är ingen hemlighet vare sig för oss eller andra att vi har nedrustat trots att det har visat sig vara väldigt aningslöst och att vi nu försöker vända skutan. Och jag tycker då att Sverige bör gå med i Nato, säger Janse.

Det här sade Diana Janse i slutet på sommaren 2021. Då hade Janse också meddelat sin kandidatur till höstens riksdagsval för Moderaterna.

Nu, ett knappt halvår senare, i slutet på januari 2022, är spänningen mellan Ryssland och USA och delar av övriga västvärlden mer än spänd. Det handlar om, bland annat, just de ryska kraven som framförts på hur Nato ska tillåtas arbeta och utvecklas i framtiden. Samtidigt har Ryssland mobiliserat tiotusentals soldater längs gränsen till Ukraina.

– Det är en slags sanningens minut vi står i nu. För svensk del har den flera delar: hur agerar vi externt, på det större europeiska utrikespolitiska planet, samt hur vi agerar och vad kommer vi till för slutsatser för egen del, nationellt?, säger Janse och tillägger:

– Lyckas vi skapa en bred nationell samling kring vår säkerhetspolitik i tider av kris när vi har en svag minoritetsregering?, säger Janse.

Men här i januari 2022 handlar det inte bara om spänningar mellan Ryssland och Ukraina som ger avtryck i världen. Under de senaste åren har coronapandemin varit dominerande såväl nationellt som internationellt.

– Samhällets motståndskraft och beredskap visade sig i pandemin. Vad var vi förmögna att göra och inte göra? Min sorgliga slutsats, två år in i pandemin, är att vi fortfarande inte har någon luft i systemet. Utan sådan har vi begränsade förutsättningar för att hantera en kris väl, nästan oavsett vad krisen orsakats av, säger Janse.

Enligt Janse är risken stor att en kris kopplat till ett krig inte skulle redas ut på ett bra sätt. Den digitala infrastrukturen är sårbar, och Janse menar också att det finns risk för brister på en rad varor som exempelvis läkemedel, gödsel och diesel, som i sin tur är nödvändiga för matproduktionen. Bland annat.

– Överbefälhavaren var till exempel ute och sa i en intervju för någon vecka sedan att en faktor som kommer att påverka vår militära uthållighet, är tillgången på ammunition. Det är för mig då en klockren sak att skynda sig att köpa, säger Janse.

Vad vill du se, mer pengar till beredskap?

– Ja, jag vill se konkreta åtgärder på det som på kort sikt höjer vår motståndskraft här och nu. Anslå pengar till det och agera, säger Diana Janse.

Men åter då till frågan om rysk förhandlingsteknik och ryskt våldskapital som diskuterades med Janse i somras. För att komma in på det kanske diplomatin bör sättas i ett större sammanhang.

Och vad är då diplomati?

Ja, enligt Janse skapar framgångsrik diplomati trygghet, bidrar till fred, goda grannrelationer och ekonomiskt välstånd. I praktiken handlar diplomati om att hantera internationella relationer som främjar ett lands nationella intressen och i den processen helst också öka statens trovärdighet och bygga förtroende bland andra aktörer – exempelvis andra stater stater och multilaterala institutioner som FN och Världsbanken.

Enligt utrikesdepartements skrift ”Utrikesdepartementet, en kort presentation” är den svenska utrikespolitiska inriktningen under åren 2019 till 2022 indelad i tio fokusområden enligt det som benämns UD:s Strategi 2022. De områden som Sverige ska arbeta för är, bland annat, ett starkt och sammanhållet EU, en demokratisatsning, delat ansvar för fred och säkerhet, en starkt regelbaserad multilateral världsordning, hållbar utveckling och en vässad feministisk utrikespolitik.

Områdena är nuvarande regerings fokus och enligt Janse har de politiska skiljelinjerna mellan höger och vänster traditionellt varit ganska små när det gäller utrikespolitiken i Sverige. Men möjligen finns nu en tendens till ökad splittring mellan partierna.

– Jag skulle vilja hävda att det beror på att svensk utrikespolitik idag inte riktigt tydligt har definierat sina nationella intressen. Vi lever i en allt osäkrare omvärld så det här allmänt altruistiska ”vi vill ha fred på jorden” och ”utrota all fattigdom”, det räcker inte så långt i en värld där hoten nu är mycket närmare och väldigt konkreta, säger Janse.

”Ofta målkonflikter inom diplomatin”

Enligt Janse finns det ofta målkonflikter inom diplomatin. Som exempel nämns att Sverige vill värna frihandel å ena sidan eftersom det bygger ekonomiskt välstånd. Men å andra sidan vill Sverige också kunna straffa länder som kränker mänskliga rättigheter.

– Otydligheten leder till att vi ägnar oss åt allt och ingenting. Vi vill ha fred på jorden och ökad jämlikhet men hur ser urvalet och prioriteringarna ut? Ska vi prioritera freden i Ukraina eller i Mali? Och hur, utifrån våra nationella intressen, argumenterar vi för att vi prioriterar det ena före det andra, eller båda, säger Janse.

Och den här otydligheten är också något som kan få direkta konsekvenser i internationella förhandlingar. Exempelvis när Ryssland är inblandade.

– Jag vill inte referera till specifika samtal. Men ryssar är duktiga förhandlare. De vet vad de vill och de har verkligen definierat sina nationella intressen. Men ”actions speaks larger than words”. Och när man tittar på deras praktiska politik har de visat att för dem är tröskeln ganska låg för ett militärt agerande, säger Janse.

Kan man tänka sig att man agerar annorlunda i en förhandlingssituation eftersom Ryssland har ett slags historiskt våldskapital?

– Ja, men det klart. Det behöver man inte vifta med, det finns ju där. Folk förhåller sig till realiteterna alldeles oavsett om de är uttalade eller inte. Tröskeln för att använda militärt våld för att främja sina politiska intressen är betydligt lägre i Ryssland än hos till exempel EU:s medlemsländer, säger Janse.

Men det finns också andra skillnader när det gäller hur större länder ser på diplomati jämfört med mindre stater.

– Det är om säkerhet är ett nollsummespel eller inte. Vi argumenterar för att om vi bygger vår säkerhet så innebär det också att länderna runt om oss blir starkare. Det ryska tänkandet, men det är inte bara Ryssland, där ser man det som ett nollsummespel: Om någon blir starkare så innebär det att någon annan blir svagare, säger Janse.

En fråga att förhålla sig till”

Förutom det som händer just nu, finns det åtminstone två saker framöver som är viktiga att hålla koll på för den utrikespolitiskt intresserade, enligt Janse. Det ena är att Sverige kommer att vara ordförande i EU under perioden 1 januari till 30 juni 2023.

– Det innebär en extra möjlighet att driva våra hjärtefrågor inom ramen för EU. Det innebär också att det är lättare att få kontakter på högsta nivå och bygga och bredda nätverk, säger Janse.

Under stora delar av 2020 och 2021 har ovan nämnda coronapandemi påverkat världen. Och det är något för utrikespolitiken att hålla stark uppsikt på även framöver.

– Vi vet ännu inte var den här pandemin slutar, vaccinationsgraden globalt är alltjämt låg. Det ökar risken för mutationer och den dag det slår till med en mutation som sprids snabbt och som vaccinen inte biter på riskerar vi vara tillbaka på ruta A. Sedan kan det gå bra också men det är en fråga att förhålla sig till, säger Diana Janse.

Teknik och nya samarbeten styr framtidens säkerhetspolitik

Ny teknik och relationen mellan stora stater som USA, Kina och Ryssland. Det kommer att prägla internationell säkerhetspolitik framöver, enligt expertis. Samtidigt nämns en ännu starkare trend: länder i snabbt sammansatta allianser samarbetar militärt och civilt utanför EU och Nato.

Kanske är det Nato, North Atlantic Treaty Organization, som dyker upp som första tanke när försvarsallianser diskuteras. Organisationen, som först kallades Atlantpakten, bildades efter andra världskriget för att länder på båda sidor om Atlanten – USA och Kanada samt tio länder i Västeuropa – skulle motverka hotet från dåvarande Sovjetunionen och senare Warszawapakten. Även om Nato förändrats och nu även sysslar med krishantering och har 30 medlemmar finns grundstenen kvar: Artikel 5 – ett angrepp på en medlemsstat räknas som ett angrepp på alla medlemmar.

Och frågan om Nato är i början på 2022 mer än aktuell. I december 2021 kom Ryssland med en kravlista angående, bland annat, begränsningar i Natos utveckling.

  • Ryssland har framställt krav på att Nato inte ska få utvidgas något ytterligare och det skulle vara en ruptur för den europeiska säkerhetsordningen där stater har rätt till att fatta sina egna säkerhetspolitiska vägval, säger Zebulon Carlander, säkerhetspolitiskt programansvarig på Folk och Försvar.
Boken: Vägval – Framtiden för svensk säkerhet

Samtidigt bedömer Carlander att det nu utvecklas en ny typ av internationella samarbeten.

  • En trendspaning är att vi kommer att se mer och mer av så kallade ”koalitioner av villiga”, det är lösare och mer nischade samarbeten där ett fåtal stater går samman för att lösa ett problem eller hantera en fråga säger Carlander.

Carlander kom under hösten 2021, tillsammans med generallöjtnant Michael Claesson, insatschef vid Försvarsmakten, ut med boken ”Vägval”. Där beskriver Claesson och Carlander, själv deltidsanställd skyttegruppchef i armén, olika strategiska vägval som Sverige behöver göra relaterat till ny teknik och samarbeten inom försvars- och säkerhetspolitik.

  • Vi ser ett växande intresse för internationella samarbeten generellt. Framförallt i vårt närområde ser vi ett växande kluster av olika initiativ och nischade samarbeten, säger Carlander.




Agerar snabbare

Några exempel på europeiska samarbeten som nu växer fram utanför Nato och EU är det franska European Intervention Initiative (EI2) som handlar om att skapa en gemensam strategisk kultur runt säkerhetsfrågor mellan europeiska stater. Ett annat exempel är den brittiskledda snabbinsatsstyrkan Joint Expeditionary Force (JEF).

Länder övar tillsammans och med de rätta politiska besluten kan de agera tillsammans. Sverige deltar i båda de här samarbetena och de är exempel på den här typen av ad hoc-lösningar för att lösa ett problem, säger Carlander.
Men samarbetena behöver inte vara militärt betingade och de kan förändras över tid. Ett exempel är The Quad, the Quadrilateral Security Dialogue, som delvis går att spåra tillbaka till räddningsinsatsen efter tsunamin i Indiska oceanen 2004. De ingående länderna – USA, Australien, Indien och Japan – har sedan dess intensifierat samarbetet i takt med att spänningarna med Kina ökat. Våren 2021 genomfördes ett digitalt toppmöte med ledarna för de fyra länderna.

  • Det var en markering för att samarbetet har blivit mycket viktigare, säger Carlander.

Enligt Carlander ger de här samarbetena en ökad flexibilitet för ingående länder jämfört med de administrationstunga Nato och EU.

  • De tillfälliga koalitionerna är användbara för de kan agera rätt fort och komma på plats utan att hantera stora kollektiva beslut. Men jag tror inte att de kommer att ersätta de etablerade strukturerna utan de kommer snarare att komplettera. De mer etablerade strukturerna har en organisatorisk tyngd och storlek som ingen annan kan matcha, säger Carlander.
Zebulon Carlander
Zebulon Carlander

I sammanhanget nämns att EU:s gemensamma försvars- och säkerhetspolitik också har utvecklats de senaste åren. Ett aktuellt exempel är den europeiska försvarsfonden EDF som EU-kommissionen föreslagit för åren 2021 till 2027. Syftet är bland annat att effektivisera EU:s försvarsteknologiska och industriella bas för att ge EU strategisk självständighet och handlingsfrihet.

Andra viktiga samarbeten för Sverige är exempelvis det med Finland och de med EU och Nato. (Se faktaruta.)

Enligt Zebulon Carlander möjliggör de svenska samarbetena, bland annat, deltagande i avancerade Nato-övningar som kan pågå i större skala än vad som är fallet med enbart nationella övningar.

  • Det kan också handla om att vi vill ha access till teknologi eller underrättelser som kan vara till gagn för vår försvars- och säkerhetspolitik. Sedan kan de här etablerade strukturerna och relationerna vara viktiga i händelse av en kris- eller konfliktsituation för att hantera en plötsligt uppkommen situation, säger Carlander.





På minussidan då, vad finns där?

  • I debatten resoneras om hur samarbeten skapar nya beroenden, om vi åtar oss något som begränsar vår politiska handlingsfrihet i utrikespolitiken och huruvida det påverkar det säkerhetspolitiska läget i vår omvärld. Man behöver göra en helhetsbedömning, men tittar man tillbaka för svensk del till kalla kriget, så var det mycket mer känsligt med internationella militära samarbeten då, säger Carlander.

Men det finns en viktig gränsdragning så här långt för Sverige, enligt Carlander. Det är att Sverige inte är med i Nato till följd av organisationens artikel 5 – den ovan nämnda ömsesidiga försvarsförpliktelsen.

  • Så även om vi är en väldigt nära partner till Nato så finns alltid den barriären där för båda parter, säger Carlander.

Vi sidan om nya säkerhetspolitiska samarbeten bedömer Carlander att den snabba tekniska utvecklingen kommer att prägla internationell säkerhet framöver.

  • Jag tycker inte riktigt vi har greppat hur stor den här frågan har blivit i internationell säkerhetspolitik. Stormakterna konkurrerar med varandra om att ligga i framkant när det kommer till utveckling av teknik, exempelvis artificiell intelligens, autonoma system, kvantteknik och 5g-nät, säger Carlander.





Vad kan det här innebära?

  • Det kan innebära att vi får en uppdelad värld mellan olika teknikzoner där en del använder Apple och Ericsson och en annan del Huawei. Det skulle segmentera världen med olika teknikstandarder, säger Carlander.

Bakgrunden här är exempelvis den hårda tonen mellan olika länder när det gäller handel. Sommaren 2021 skrev det svenska telekombolaget Ericsson i delårsrapporten för det andra kvartalet ”Det är dock klokt att räkna med en betydligt lägre marknadsandel i Kina för Networks och Digital Services, eftersom det tidigare beslutet att utesluta kinesiska leverantörer från de svenska 5G-näten kan påverka tilldelningen av marknadsandelar”.

Och mellan USA och Kina råder fortsatta motsättningar sedan 2018 då länderna införde strafftullar på varandras varor. Och enligt Zebulon Carlander flyter försvars-, handels- och diplomatiska frågeställningar generellt allt mer in i varandra.

”Det är olika verktyg i den säkerhetspolitiska verktygslådann”

  • Det är olika verktyg i den säkerhetspolitiska verktygslådan. Och när det kommer till ”hårda” säkerhetspolitiska frågor brukar försvarets kapacitet och förmåga anses vara något som ger trovärdighet till diplomatin, säger Carlander.

Och på längre sikt kommer det att påverka.

  • Jag tror att den största frågan för internationell säkerhetspolitik är relationen mellan USA och Kina. Exempelvis har USA:s försvarsminister Lloyd Austin sagt att Kina är det dimensionerande hotet för den amerikanska försvarsmakten, säger Carlander.

I mitten på september 2021 dök också det säkerhetspolitiska försvarssamarbetet AUKUS upp. I fokus står en uppgörelse mellan Australien, Storbritannien och USA som gör att Australien får möjlighet att köpa kärnenergidrivna ubåtar av USA. Dessutom innebär den nya säkerhetspakten att de tre länderna ska samarbeta när det gäller ny teknik och cyberfrågor, exempelvis inom kvantteknik och artificiell intelligens.

Och enligt Carlander finns det i den Indopacifiska regionen, alltså området som förenar Indiska oceanen och Stilla havet, ett växande kluster av den här typen av initiativ där den gemensamma nämnaren är att balansera Kina. Dels tidigare nämnda Quad och AUKUS.

  • Det finns också ett par andra liknande konstellationer på gång. Det är en markör för att Indo-Stillahavsregionen är det prioriterade strategiska området för USA. Och det har lett till de här förnyade diskussionerna i Europa om relationen med USA, säger Carlander.




Natos flagga

Frågan är då om traditionella samarbeten som exempelvis Nato, och i viss mån EU, trots allt kan komma att påverkas om fler säkerhetsallianser bildas?

  • Ja, på sikt kan den risken absolut finnas. Men jag tror att ledande aktörer som USA är måna
    om att inte underminera etablerade organisationer som Nato. Men för svensk del är utvecklingen
    av de minilaterala samarbetena likväl betydelsefullt och inte helt okomplicerat. Deltagande där kan ge oss större inflytande samtidigt som vi som en liten stat har ett intresse i att dialog och beslut sker inom ramen för större multilaterala strukturer, säger Zebulon Carlander.




Fakta: Sveriges internationella försvarssamarbeten

Den svenska regeringen delar upp de internationella samarbetena i bilaterala, det vill säga samarbeten som sker mellan två parter, och multilaterala samarbeten, vilka sker mellan flera aktörer.

Enligt regeringen är samarbetet med Finland det ”mest långtgående” när det gäller de bilaterala. Övriga samarbeten som nämns i det sammanhanget är de med ”grannländerna i Norden och Östersjöregionen”. Också samarbetena med Frankrike, Storbritannien, Tyskland och USA ses som viktiga.

Bland de multilaterala försvarssamarbetena räknar regeringen upp det med EU som viktigt. Även European Intervention Initiative (EI2), Joint Expeditionary Force (JEF) samt Nato betraktas som viktiga.

Dessutom nämns Framework Nations Concept (FNC) som leds av Tyskland och rymmer projekt relaterade till kemiska, biologiska, radiologiska och nukleära hot. Även Nordefco, det nordiska försvarssamarbetet där det sedan 2018 finns en vision om att samarbetet ska stärkas, tas upp. Vidare listas Norra gruppen som startades av Storbritannien 2010 och där de nordiska och baltiska länderna tillsammans med Nederländerna, Polen, Storbritannien och Tyskland diskuterar gemensamma frågor.

Även Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE), ett samarbetsorgan med 57 länder, nämns. I OSSE medverkar samtliga europeiska stater, USA, Kanada och länder i Centralasien. Verksamheten handlar om säkerhet i brett perspektiv: militär rustningskontroll, mänskliga rättigheter, rättssäkerhet och demokrati.

Källa: Regeringen.se.

Läs gärna mer om skillnaden mellan försvarssamarbeten och materielsamarbeten.

AI-expert: Oklart vad Ryssland och Kina gör

Förra Google-chefen är djupt involverad i USA:s säkerhetsarbete med artificiell intelligens, AI. Och att området kommer att påverka försvars- och säkerhetssektorn framöver är helt klart, enligt expertis.

Det handlar om att artificiell intelligens kommer att användas inom exempelvis autonoma system och bildigenkänning. Nära i tiden ligger också utvecklade identifieringstjänster. Men hotet från en eventuell samordnad it-attack mot hela samhället ligger kanske närmast i tiden och där skulle AI kunna skydda, enligt expertis.

– Det är svårt för människor att föreställa sig kraften av en koordinerad attack mot exempelvis el- och vattenförsörjning och andra system. Man kan orsaka helt kaos i trafiken bara genom att stänga av alla trafikljus. Och jag tror att en motståndare kommer att göra flera sådana saker samtidigt, säger Danica Kragic, professor i datalogi vid Kungliga Tekniska Högskolan, KTH.

Kragic är också direktör för Centrum för autonoma system på KTH och sitter i styrelserna för Saab AB och H&M Group.

Och här talar alltså Kragic om det hot gällande AI –  hot från angriparen, men också möjlighet för oss när det gäller försvar – som hon bedömer ligger närmast i tiden. Det handlar om att en angripare utför en koordinerad it-attack mot en rad olika verksamheter – exempelvis el, vatten, banker samt logistik-, betal-, trafik- och sjukvårdssystem samtidigt, eller nästan samtidigt.

Och Kragic bild är att de globala aktörer som på något sätt har med krigföring och säkerhet att göra nu arbetar för att vara så förberedda som möjligt inför en eventuell kris. Antingen för att kunna attackera eller försvara sig på it-området om det verkligen blir en konflikt.

Smygande attack

– Jag tror att saker kommer att ske utan att vi märker det, utan att vi ser det, säger Danica Kragic.

Och det är här Kragic säger att artificiell intelligens, AI, kommer in. Att möjligen kunna känna av en samordnad it-attack mot Sverige i ett tidigt skede. Det eftersom teknologin är bra när det gäller att hitta tendenser som på ett eller annat sätt är onormalt i ett dataflöde och som skulle kunna tyda på en förestående cyberattack.

– Konkret handlar det om att leta efter avvikelser. Finns det försök till cyberattacker mot exempelvis banker, samtidigt som det sker mot mataffärer och logistikföretag. Kanske kan du se en tendens, säger Kragic.

Och enligt Kragic är det väldigt svårt att hitta dessa avvikelser mer manuellt.

– Det är många olika system och du måste monitorera många olika saker. Det kräver samordning mellan olika institutioner som är ansvariga för olika system, säger Kragic.

Och professor Kragic tar ett aktuellt exempel som visar hur svårt det är att ta samordnade beslut under kris.

– Nu ser vi under covid, är vi samordnade? Nej, det är vi inte. Det är inte lätt att ta ett informerat beslut även om du vet vad som händer. Vi är helt förlamade, vi har ingen susning, det är svårt att snabbt få människor att samarbeta eftersom resurser inte alltid finns, säger Kragic.

När det gäller just cybersäkerhet ska sägas att det i Sverige finns ett system som Försvarets radioanstalt, FRA, tagit fram på uppdrag av regeringen för cirka tio år sedan. Systemet fungerar som ett avancerat antivirusskydd och kan upptäcka och varna för de mest avancerade angreppen, enligt FRA. Systemet benämns tekniskt detekterings- och varningssystem, TDV, och kan användas av myndigheter och statliga bolag. Och så sent som i mitten på mars 2021 berättade FRA att antalet användare av systemet ökat med 70 procent under 2020.

FRA vill inte kommentera exakt om TDV använder artificiell intelligens eller inte men ger ett generellt svar.

– Det finns möjligheter att använda AI för att analysera händelser i IT-system som gör att man kan upptäcka vissa typer av IT-angrepp. Storleken på händelsedata är sådan att det är väldigt lämpligt att
använda AI i dessa sammanhang, säger Fredrik Wallin, talesperson på FRA.

När det gäller TDV så kan det dock inte användas av privata företag som exempelvis banker, logistikföretag och inte eller kommunala bolag.

Identifieringstjänster på frammarsch

Men AI handlar inte bara om it-säkerhet. Danica Kragic bedömer att utvecklingen inom AI och militära applikationer som exempelvis obemannade farkoster, bildigenkänning, kommunikation, underrättelsetjänst, robotik, beslutsstöd och navigering kommer att flätas in i varandra alltmer framöver. Och att områdena är inflätade i varandra är lätt att förstå när Kragic förklarar den korta versionen av vad AI egentligen är.

– Artificiell intelligens är matematiska tekniker som gör att man kan tolka sensor- eller mätdata. Data kan komma från kameror så att man tolkar bilder, det kan komma från ljud så att man tolkar en dialog eller ett språk, det kan komma från andra typer av sensorer som exempelvis infraröda kameror, det kan handla om gps-data eller laserdata, säger Danica Kragic.

En del av AI är också det som kallas maskininlärning som handlar om att algoritmer används för att hitta mönster i stora mängder data, exempelvis ovan nämnda, som gör det enklare att göra prognoser. Och ju mer data som används tillsammans med erfarenhet, desto bättre kan resultatet bli.

Enligt Kragic förekommer ofta en missuppfattning i diskussionen om vad artificiell intelligens verkligen kan göra när det kommer till att fatta beslut kring något, exempelvis vad som syns på en bild.

– Det behöver inte vara något helautomatiserat beslut utan det kan vara att hjälpa människan att fatta bättre beslut genom att presentera data i ett format som är lättare för människan att förstå, säger Danica Kragic.

Om vi håller oss till tidsperspektivet ungefär fem år framåt så finns ytterligare ett område som kan komma att utvecklas rejält med hjälp av AI, enligt Kragic.

– Det har att göra med system för identifiering. Det kanske kan göras mycket säkrare med bilder och det är kanske lättare att göra mer robust så att ingen kan sno din identitet. Det tror jag väldigt mycket på, att vi kommer att ha mycket bättre system om tre till fem år, säger Danica Kragic.

”Vet inte alls vad Ryssland håller på med”

I ett generellt perspektiv drivs utvecklingen inom AI nu snabbt av stora amerikanska bolag som exempelvis Google, Apple och Microsoft, enligt Kragic. Bolagen har resurser för egen forskning, egna parallelldatorsystem och tillgång till de massiva datamängder som krävs för att kunna göra relevanta beräkningar. Sverige och Europa behöver öka takten för att hänga med. Men samtidigt är det svårt att veta exakt hur olika länder ligger till när det gäller AI.

– Det finns länder som Ryssland och Kina som vi inte alls vet vad de håller på med och de vill inte berätta heller. I Europa och EU så bedriver vi forskning och publicerar åtminstone det mesta, säger Kragic.

– I USA kör de ibland med skrämseltaktik och säger att de har något men det kanske inte finns. Men givetvis ligger de långt fram annars skulle de inte ha de här företagen. Men det är sannolikt lite av en strategi, om du säger att du har en sak så tror alla att du har det och alla vill samarbeta med dig, säger Kragic.

Enligt Kragic är det viktigt att Sverige nu hänger med i utvecklingen inom AI. Inte minst för att kunna använda framtida AI-system och ställa krav på de företag som utvecklar systemen. Enligt Kragic är satsningen på WASP – Wallenberg AI, Autonomous Systems and Software Program – oerhört viktig för Sverige. WASP syftar till att utveckla Sverige till en ledande aktör inom AI och autonoma system och har fem partneruniversitet: Chalmers tekniska universitet, Linköpings universitet, Lunds universitet, KTH och Umeå universitet. En stor del av verksamheten finansieras av Knut and Alice Wallenberg Foundation och resterande av universitet och näringsliv.

Men det behövs fler långsiktiga satsningar.

USA: ”Ska vinna AI-eran”

Och att AI och försvar är en nisch som kommer går nog att säga ganska säkert. Bara som exempel kan nämnas att förre Google-chefen Eric Schmidt – vd, ordförande och teknisk rådgivare i sökjätten mellan åren 2001 och 2020 – nu är ordförande i den amerikanska kommissionen National Security Commission on Artificial Intelligence som ska arbeta med att främja AI och maskininlärning för USA:s säkerhetsbehov och för att vinna ”eran av artificiell intelligens”.

Schmidt är också en av investerarna i det amerikanska företaget Rebellion Defence som enligt egna uppgifter hjälper ”försvars- och säkerhetsmyndigheter med att släppa loss kraften från data inom alla områden” och bolaget beskriver vidare sina tjänster till kunderna med orden ”Med våra produkter kan de förstå komplexa data, fatta bättre beslut och agera snabbare än någonsin tidigare”.

Utan att gå in på specifika bolag gäller det dock, enligt Kragic, att generellt vara lite vaksam på vad nystartade företag inom AI kan hjälpa till med.

– Det är väldigt många olika företag som nu säger: ”Om du har data så hjälper vi dig att tolka den”, säger Kragic.

Men här kommer svårigheten in när det gäller artificiell intelligens. För att resultatet ska bli pålitligt och verkligen vara till hjälp vid beslutsfattande krävs att användaren har god kontroll på den data som används eftersom det är så många parametrar som behöver tas med i systemen.

– I dag finns det ett hav av AI-tekniker som kan användas för att tolka olika typer av data. Frågan är om den data som du har är relevant för den fråga du vill ha besvarad, säger Danica Kragic.

Enligt Kragic har det hittills funnits tendenser att företag i viss mån tagit för lätt på frågan om AI. System som byggs måste vara säkra, data som används måste vara relevant och den som tolkar data måste vara expert inom området för att tunga beslut ska kunna vila på artificiell intelligens. ”Det är inget exjobb för en student”, enligt Kragic.

– Om det ska bli en del av en säker produkt så måste man ta det seriöst, säger Danica Kragic.

Millisekunder viktiga i duell

Rickard Stridh, forskningschef på Försvarsmakten, säger att det är klart att artificiell intelligens kan användas inom en rad områden i försvarssammanhang. Samtidigt betonar Stridh behovet av den stora mängd korrekt och relevant data som krävs i ”upplärningen” av de AI-relaterade systemen.

– För oss viktiga aspekter är att man kan göra en säker AI som stöder oss med det vi vill och som motståndaren verkligen inte kan lura. Mycket av vår egen forskning går ju ut på att lura andras AI och att göra vår egen AI förutsägbar och säker, säger Rickard Stridh.

I sammanhanget nämns också den traditionella ”kontrollfrågan” kring autonomi och artificiell intelligens.

– Vi behöver förstå AI och vi kommer att behöva ha AI för våra egna beslutsstöd och autonoma system. Men om vi ska ha något autonomt så ska det vara autonomt inom vår mänskliga kontroll, säger Rickard Stridh.

Och även här ser Stridh att säkerheten och pålitligheten för artificiell intelligens måste vara stark vid användning i Försvarsmakten jämfört med vissa civila tillämpningar.

– Det är en sak om ett AI väljer fel låt till mig på Spotify men om jag ska använda det för ett beslutsstöd för ett långräckviddigt vapen då ställs helt andra krav, säger Rickard Stridh.

Dessutom säger Stridh att det är viktigt med den etiska aspekten när det gäller artificiell intelligens och militära system. Enligt honom lägger Försvarsmakten kraft på att i internationella samarbeten ha en samsyn om en god etik när det gäller artificiell intelligens och hur tekniken ska användas. Exempelvis när det gäller kraven på mänsklig kontroll. Något som kanske inte är självklart i ett globalt perspektiv.

– Kanske finns det andra aktörer som implementerar AI i autonoma system som har en annan etisk och legal utgångspunkt. Och om systemen ska stödja respektive sida i en duell, och millisekunder blir viktiga, så kan det bli en obalans, säger Rickard Stridh.

Fakta – artificiell intelligens, AI:

”AI är en maskins förmåga att visa människoliknande drag, såsom resonerande, inlärning, planering och kreativitet.” Så lyder en del av definitionen av AI enligt Europaparlamentet som bedömer att AI blir en ”definierande framtidsteknologi”.

AI kan delas upp enligt följande exempel:

AI/mjukvara – virtuella assistenter, bildanalysverktyg, sökmotorer, igenkänningssystem för röster och ansikten.

AI/hårdvara – robotar, självkörande bilar, drönare, Internet of things.

Europaparlamentet har tagit upp några områden där AI används i vardagen och listar då ”näthandel och marknadsföring, webbsökningar, digitala personliga assistenter, automatiska översättningar, smarta hem, städer och infrastruktur, bilar, cybersäkerhet, AI mot covid-19, kamp mot desinformation, hälsa och sjukvård, transporter, tillverkning, livsmedel och jordbruk, offentlig administration och tjänster”.

Källa: Europaparlamentet.

Framtiden är redan här

Vi har intervjuat några av Sveriges främsta forskare och beslutsfattare inom teknik, diplomati och handel. Och ord som ”enorm potential, ”en rasande takt” och ”ett väldigt, väldigt race just nu” används om utvecklingen.

Men frågan är: Hur påverkar det försvaret av Sverige imorgon?

Kombinationen av ny teknik och försvar är en lika klassisk som svår fråga. Utan att gå århundraden tillbaka i tiden, vilket ibland görs när frågan ska beskrivas, kan Riksrevisionens rapport – ”Materiel för miljarder” – från år 2004 citeras. Där skriver myndigheten, angående utveckling och avveckling av försvarsmateriel:

”Det finns få historiska exempel på att organisation och materielförsörjning kunnat anpassas till en förändrad hotbild i tid.”

Men det räcker med att gå några månader tillbaka för att se att svårigheterna alltjämt existerar. Vid Folk och Försvars rikskonferens i januari i år sa försvarsminister Peter Hultqvists (S), angående det då mindre en månad gamla försvarsbeslutet, att ”Satsningen med en cirka 40-procentig nivåhöjning av försvarsanslagen till 2025, i förhållande till 2020, är den största sedan 50-talets början.”

Men på samma konferens var Sveriges överbefälhavare Micael Bydén samtidigt självkritisk och sa ”vi är inte där jag anser att vi borde vara” när det gäller Försvarsmaktens nivå inom vissa teknikområden. ÖB lyfte också fram det som beskrevs som viktiga framgångsfaktorer för en långsiktig och trovärdig utveckling av det militära försvaret. Micael Bydén sa bland annat att Försvarsmakten måste hålla sig i framkant och dra nytta av den tekniska utvecklingen och att den snabba teknikutvecklingen kommer att leda till att konflikters karaktär förändras.

Dessutom sade ÖB: ”Spetsteknologi är en allt viktigare strategisk tillgång. Därför behövs ett fortsatt nära samarbete med näringslivet, lärosäten och forskningsinstitut. Det gäller hela vägen från forskning och utveckling till resultat i operativ förmåga. Ett bredare grepp om forskning och utveckling är nödvändigt för att säkerställa nationell handlingsfrihet på längre sikt.”

Hot och möjligheter

I det sammanhanget vill vi visa på hur teknik kan påverka slagfältet framöver. Och klart är att flera av de forskare vi har intervjuat påpekar att teknikutvecklingen går väldigt snabbt inom en rad teknikområden – exempelvis grafen, 3d-printning, artificiell intelligens, bioteknologi och mänsklig förstärkning samt batteriteknik.

Vi har i artiklarna valt att hålla oss till teknisk utveckling som kan aktualiseras på försvarsområdet, både som hot och möjligheter, i närtid och fram till någon gång runt åren 2025 och 2030. Detta för att försöka vara lite jordnära.

Det finns ändå svårigheter med tidsperspektivet eftersom en bild som framträder är att ett tekniksprång inom ett ämne kan ge en snabb tillämpning inom ett annat. Som exempel kan det kanske finnas en väl utvecklad sensor i ett system som ligger på en hög så kallad teknikmognadsgrad, TRL (Technology Readiness Level, se faktaruta), men som behöver någon annan infrastruktur, kanske energiförsörjning, som ligger på en lägre TRL för att ett helt system ska fungera i praktiken.

Nato oroas över civil utveckling

Samtidigt finns också frågan närvarande i intervjuerna som visar att den tekniska utvecklingen huvudsakligen drivs civilt, något som militära aktörer måste förhålla sig till. Det är också tydligt att det inte bara är ÖB som bedömer att teknikutvecklingen kommer att påverka konflikters karaktär framöver. Även Nato talar om, exempelvis när det gäller utveckling av material som grafen, att det finns en oro över den snabba utvecklingen som sker civilt. Försvarsorganisationen säger att de viktigaste nya upptäckterna kan utgöra en ”game changer” för framtidens krigföring och militära balans.

I respektive artikel och teknikområde nedan lyfts specifika teknologier upp som nämnts av några av Sveriges mest framgångsrika forskare. Det ska inte ses som en fullständig kartläggning av teknologier som är på gång. Men det är exempel, och en statusuppdatering, på de möjligheter och hot som finns inom respektive område och där utvecklingen går snabbt nu. Även Försvarsmakten har ögonen på dessa områden.

– Alla de här områdena är ju en del av den här storstrategiska konkurrensen mellan de stora länderna och det är ju nästan så att 80-talets kapprustning har förbytts i en tekniktävling att vara bäst på de här teknologierna, säger Rickard Stridh, forskningschef på Försvarsmakten.

– Det som är väldigt viktigt för oss är att den nya tekniken ska läggas ihop med den gamla tekniken på de plattformar som vi sitter fast i. För att göra det för framtiden behöver vi förstå den här nya teknologin för att bedöma vad en motståndare kan göra med teknologin, säger Rickard Stridh.

Och här lyfter Stridh också upp det han ser som som en viktig del när det gäller just ny teknik kopplat till försvarsprodukter och användning inom Försvarsmakten.

– Det är oerhört viktigt att det vi använder är förutsägbart och att vi har en kvalitetsaspekt. Vi måste ha ett tydligt syfte med allting och tekniken ska underlätta för oss, inte tvärtom, säger Rickard Stridh, som också poängterar att det är viktigt att titta på de legala och etiska aspekterna av ny teknik i försvarstillämpningar.

Läs mer i artiklarna nedan.

Fakta: TRL, Technology Readiness Level (Teknologimognadsgrad) beskriver på vilken utvecklingsnivå en teknik befinner sig. Nivåerna går från TRL 1 till TRL 9 enligt nedan.

TRL 1: grundläggande principer observerade och rapporterade

TRL 2: teknologikoncept och/eller tillämpning formulerad

TRL 3: kritiska funktioner i koncept/tillämpning bevisade genom analys och experiment

TRL 4: validering av komponenter och/eller testsystem i laboratoriemiljö

TRL 5: validering av komponenter och/eller testsystem i relevant miljö

TRL 6: system/delsystemsmodell eller prototyp demonstrerad i en relevant miljö

TRL 7: systemprototyp demonstrerad i en operativ miljö

TRL 8: faktiska systemet slutfört och uppdraget kvalificerat genom test

TRL 9: faktiskt system bevisat genom framgångsrika uppdragsoperationer

Källa: FOI och Vinnova.